Popcorn ur mitt liv

När man river tapeter, slipar eller håller på med liknande tidsfördriv, ges tanken tid. Olika historiska bitar poppar upp. Samma sak när jag satt och rensade lite hallon igår som Aron fått av sin farmor. Delar med mig av två historiska popcorn:

Jag minns när jag var kanske i 10-års åldern. Jag hade fått följa med till tapetaffären för att välja tapeter till mitt rum. Det blev vita med färgstänk i, sådana som var vanliga under tidigt 90-tal. En dag när jag kom hem från skolan hade min pappa överraskat mig och tapetserat rummet. Vilken lycka! Kan än idag minnas känslan. Reflekterade över det nu, att den här upplevelsen inte är en självklarhet. Att få välja och att någon gör det lilla extra för en och bjuder på en överraskning.

Jag minns också en hallonplockning. Tror det var min mamma, mormor och mina syskon som var med. En vanlig dag i skogen liksom. När vi satte oss i bilen sa mormor att: "Jag är så glad så det bubblar inom mig." Även om jag kanske inte kommer att uppleva den glädjen av hallonplockning, nu ska man ju aldrig ska säga aldrig men, så är känslan och upplevelsen applicerbart i andra situationer. Släktdraget kan anas i den här mannens inlägg. Att njuta av det vackra som erbjuds i livet.

Det finns så många spår i mig, eller om man nu vill fortsätta kalla det popcorn. Så mycket som format och formar mig till den jag är och vad jag gör. Det känns så ansvarfullt också, vad det är som jag skickar vidare till min son. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

"Kunskap, glädje åsså lite tango"