Nittiofem ljus på tårtan

Som representant för församlingen jag tillhör var jag, och sonen, igår och uppvaktade en dam som fyllde 95 år. 95 år! Fatta alltså! Imponerande. Hon bor bara några hus från oss. Visade sig vara gammal polare med mina morföräldrar. Skivspelaren gick på högvarv och när hon och hennes döttrar kom på vem jag var, visade dom vilken skiva dom just lyssnat på. En skiva där min pappa är trummisen. Fanns alltså många gemensamma nämnare runt detta fikabord. Det jag hade med mig från kalaset, förutom välfylld mage, var den positiva inställning denna 95-åriga dam hade. När hon pratade om sitt liv så var det med stolthet och glädje i rösten. Hon har säkert inte haft solsken och roligheter alla dagar, men livstonen var ljuset. Och i hennes hem flödade musiken på en härligt högljudd nivå.