I´m standing by an angel

Hade Björn Skifs och Agnes låt på hjärnan här på morgonkvisten. Satte mig ner framför datorn och lyssnade på den. Aron ställer sig upp mot mitt ben och börjar digga. Och då är det som att hela livet väller fram inom mig. Glädjen. Lyckan. Stoltheten. Och allt det där oförklarliga. Sorgen. Såg en film i söndags, Prince of Persia. Handlade i stora drag om en dolk som innehöll tidssand. Med den i sin hand kunde man ändra det som hade hänt. Backa tiden. Visst finns det saker jag skulle vilja ha gjort annorlunda. Men det går inte att fastna i det som varit. Jag kan påverka idag. Och imorgon. Låt dom jag älskar få känna det. Funderar någon gång på att skriva om att leva med ständig smärta. Vad nu det skulle vara bra för. Alltså att skriva om det. Men jag lever med en hjälte. Som jag älskar.