Ett inlägg från vänstern

Bloggar med en hand. Den andra handen används till att hålla sonen i handen. Visst låter det mysigt? Tända ljus. Kaffe. Ledig dag. Att det bara är några minuter efter hysterisk gråt glömmer vi bort. Jag tänker att det bara är ett barn än så länge. En del har flera. Ganska tätt. Hur hinner man med? En applåd till er som kämpar! Vet att några av er läser den här bloggen. Idag ska vi ut på stan med en god vän och kolla in rean. Vi kom hem igår. Till det välbekanta fluffet i duntäckena. Och kudden som är så där hård som den ska vara. Det var det sista jag tänkte innan jag somnade. Hemma bäst.