Fredagens tårta

Jag har ofta vansinnigt roligt på jobbet. I synnerhet med mina kollegor. De yngre förmågorna som ingår i mitt arbete lockar fram hela känsloregistret hos mig, men det är en annan historia. När jag började arbeta igen efter föräldraledigheten var det som att komma in i en stor kram. Jag kände mig så välkommen. Kanske till och med efterlängtad. Jag vet inte hur det började, men jag sa skämtsamt till en kollega innan jag började om att jobba, att han skulle fixa en tårta för att fira att jag kom tillbaka. Tårtan uteblev och har varit ständigt tema på skämt och gliringar. En dag när jag satt nersjunken i soffan i personalrummet kom kollegan in och jag trodde att han bar på en tårtkartong från det lokala bageriet. Jag blinkade till och tittade extra noga. Det var en bunt med kopieringspapper han bar på. Man ser det man vill se. Idag när jag satt och förberedde det sista för veckans avslutande lektion kom kollegan in med en kasse i handen och ett leende på läpparna. Här har du din tårta, sa han. Jag blev nästan generad. Skämtet hade blivit verklighet. Och jag blev så glad för att det finns så fina människor och att jag har förmånen att ha så många av den sorten runt mig. Ibland är det så lätt att jobba. Jag förstod att jag skulle tycka att tårtan var god. Den fina gesten var den godaste ingrediensen.