Tänk om vi kunde ägna oss åt att hoppa studsmatta hela dagarna. Eller i alla fall ha den känslan. Bara skratta. Jag och Aron.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- Miriam
- är en lycklig kvinna som börjat inse att hon nog är vuxen iallafall...(fast är jag verkligen över 30? När hände det?)
Arbetslivet
Att vara fröken
bakverk
Barnsanningar
det brutala livet
det här med barn
Där hemma på vår gård
En vacker dag
Fina saker
Föda barn
Fördelar med internet
Hemma hos oss
Hoppfullt
Hur det här samhället fungerar
Kalas
kärleken
Lycka
Mina ambitioner
mode
Mojängen
Nostalgisk
pengar
Saker jag vill
släkt och vänner
Sånt jag äter
Tankar om livet
traditioner
Tusen tack
Utflykter
Besökare idag
Bloggarkiv
-
▼
2011
(197)
-
▼
augusti
(17)
- Ledigt föräldraledig
- Det som ingår i att vara din mamma
- Stylish
- Kanske världens sötaste?
- Att måna om barnets utveckling
- Glada hälsningar
- Att sova
- Förstår att ni är många som är hur nyfikna som hel...
- När kaffestunden blev lite mer
- Att dra nytta av reklambladen
- Inte ska någon behöva vara hungrig
- Mycket kärlek i huset
- Om att vara snygg och inte rädd för isbjörnar
- När man känner att man gjort rätt
- Hej potatis!
- Vår bästa tid är nu
- Att hitta pengar i sanden
-
▼
augusti
(17)
1 kommentar:
Ja tänk om man alltid kunde skratta! Men några skratt om dagen förlänger och förgyller ju livet! Fin bild på er! Du är en fantastisk mamma tycker jag!
Skicka en kommentar