Långsamt leder också någonstans

Mannen tyckte att gårdagens inlägg var lite spretigt. För att citera Lisa Nilsson: "flödet finns inte dääääär...". Det sista mannen sa innan han somnade var att planlösningen i huset vi kollade på igår var spretig. Spretig är alltså ett ganska användbart ord. Men jag håller med honom. För en gångs skull. Idag har vi varit på en husvisning till. Tar på krafterna att flytta in i ett nytt hus varje dag. I väntan på husvisningen ringde en kollega. Hon hade en ledig stund och när hon tänkte efter vad hon ville göra så var det att gå en promenad. Med mig! Jag som bara gick runt i lägenheten och funderade på vad jag skulle göra. Så perfekt! Blev en uppdateringspromenad i solen. Livet dundrar fram. I långsamt promenadtempo delade vi det. Hur kommer det sig att man blir vänner? Vissa vänskapsrelationer är så otippade. Jag skulle inte vilja vara utom dom.