Det finns några stycken vänner som har en särskild plats i mitt hjärta. Inför dem vågar jag blotta mig. Helt onödigt att göra mig till, dom känner mig. Goda vänner är en rikedom.
Det här inlägget vill jag rikta strålkastarljuset till en speciell vän. Jennym du har känt mig och min familj i stort sett hela mitt liv. Du känns faktiskt som en del av den. Vi är inte kusiner eller? Faktum är att jag ofta varit på era släktsammankomster utan att känna mig utanför. Att jag var med var inget konstigt för någon. Att umgås med dig, vilket jag gör rätt ofta för tillfället, är så skönt och okonstlat. Vi kan bara vara. Eller fastna i en låda med stuvbitar på en Second hand-butik. Sedan några år tillbaka har vi en tradition att julbaka ihop. Med mer eller mindre goda resultat. Sonen jublar när han träffar dig. Och då jublar jag inombords. Att sätta ord på vad du betyder för mig är omöjligt. Relationen har för mycket innehåll. Men jag vet att dom där långhöstarna som vi brukar prata om, aldrig riktigt blir så där långa. Inte så länge vi håller varandra sällskap! Är så glad att du finns och att jag fått förmånen att ha dig i min närhet i alla dessa år! Hoppas vi kan snacka saffran för alltid! Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar