Djupa tankar passerade genom min hjärna igår vid sängdags. Tänkte på sådant jag inte skulle skriva som status på facebook. Exempelvis: "... sitter och försöker bajsa." Det känns ju rent sagt osmakligt att skriva så. Jag brukar roa mig med att tänka ut titlar till en eventuell självbiografi. En dag kom den här titeln till mig: "Bajsa med öppen dörr." Inte heller så bekväm kanske, men den skulle handla om att vara förälder. Alla gör det. Nästan ingen pratar om det. Tvåan alltså. Jag vill inte heller att det ska vara ett samtalsämne. För när det kommer till kritan är jag ganska pryd. Och järntabletter kan göra att man blir trögare än annars. Hörde en nioårig tjej på skolan säga "igår pruttade jag hela kvällen." Om några år kommer hon säkert inte att säga så. Vi lär oss vad som är okej eller inte. På gott och ont. Vem bestämmer mallarna? I en bok vi använder i skolan för att träna läsförståelse, kom vi i veckan fram till kapitlet "Djurbajs". Å nej, tänkte vi lärare. Kändes helt fel för den här klassen. Här försöker vi flytta fokus från kiss- och bajseriet och allt som följer i dess spår. Vad göra? Vi bara körde på. Jag presenterade för klassen vad vi skulle jobba med. Någon fnissade. Resten av lektionen var det, i stort sett, knäpptyst och alla arbetade med kapitlet. Ibland är det lika bra att få prata om det. Det naturliga som påverkar oss alla. Oss alla. Du, jag och snyggingen du ser på TV.
2 kommentarer:
Jag längtar efter din självbiografi!!
Här hemma skulle vi kunna skruva bort toadörrarna. Det känns lixom överflödiga just nu med två stycken 2åringar i hemmet...
Haha, vad roligt! Tiden man fick sitta ifred på toaletten eller ta en dusch i lugnan ro känns sedan länge förbi och på gott och ont(?) så känns det inte som att man orkar bry sig även om man i grund och botten är rätt så pryd.
Härligt inlägg!
Skicka en kommentar