Jag blev så överraskad och så glad! Elräkning och lärartidning vet jag att man kan få med posten, men inte att det kunde dimpa ner en sachertårta. Vilka vänner jag har och vilken lunch det blev!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- Miriam
- är en lycklig kvinna som börjat inse att hon nog är vuxen iallafall...(fast är jag verkligen över 30? När hände det?)
Arbetslivet
Att vara fröken
bakverk
Barnsanningar
det brutala livet
det här med barn
Där hemma på vår gård
En vacker dag
Fina saker
Föda barn
Fördelar med internet
Hemma hos oss
Hoppfullt
Hur det här samhället fungerar
Kalas
kärleken
Lycka
Mina ambitioner
mode
Mojängen
Nostalgisk
pengar
Saker jag vill
släkt och vänner
Sånt jag äter
Tankar om livet
traditioner
Tusen tack
Utflykter
Besökare idag
Bloggarkiv
-
▼
2010
(266)
-
▼
april
(23)
- Vintern rasar ut?
- Läsa bör man
- En applåd till Marcus
- Trygghetstanka
- Långsamt leder också någonstans
- Hitta hem
- Okej eller?
- Trettioett
- En silvrig dag
- Som ett brev på posten
- Täckbytardagen
- En liten tävling
- Jag känner att det händer i luften
- JAAA!!!
- Sweetchilisåshyllan
- Slut och början
- Du tillhör allt det där...
- Lite solsken varje dag
- Safari på Blå vägen
- ...är att man fortfarande får önska sig presenter
- I väntan på sommaren
- Sol, snö och socker
- Påsk
-
▼
april
(23)
3 kommentarer:
Internet är ju fantastiskt! Vad man kan åstadkomma med detta verktyg - helt otroligt! Man bara mailar en tårta och vips så är den där. Imponerande.
Massor av socker och fettfibrer!!
Woohoo! /P
Skicka en kommentar