Fin, finare, finast

Surfar runt bland bloggar. Mina favoritbloggar. Med fina fotografier på fina saker och med fina kommentarer till. Blir inspirerad av fina hem. Tittar runt i vårt. Ett hav av kartonger. Men också ett hav av kärlek. Jag blir lite rörd när jag tänker på det. Mitt liv är fint. Min familj är fin. Och vi älskar varann. Det är bara att nypa sig i armen och försöka förstå att det här är verkligheten. Min verklighet. Innan vi ber bordsbön (ja, det gör vi hos oss), brukar vi säga något vi är tacksamma eller glada för just den dagen. Dagar då jag är stressad och ofta då i kombination med att jag är en suris eller då vi hållit på och tjafsat om något, så är det inte superlätt att säga en tacksam tanke. Men ack så nyttigt. Varje dag har i sig ett tack. Man måste bara plocka fram det.