I förrgår läste jag klart Skäringers bok. Gillade hennes vardagsskildring. Tänkte på det hon skrev om att ta plats och inte be om ursäkt för sig själv. Att hon slutat delta i sammanhang där hon känner att hon bara får vara med på nåder. Jag drömde om det förra natten. Det var en slags fest. Ett bröllop tror jag. Bröllopet hade något att göra med en som jag är vän med på facebook. En som jag träffade på stan en dag och sa glatt hej till och som besvarade min hälsning något besvärat (jag kan ha analyserat detta fel, men det var min upplevelse iallafall). Jag kanske inte är tillräckligt cool och intressant för henne. På det där bröllopet i drömmen kände jag mig inte riktigt välkommen även fast jag var ditbjuden. Känslan var bekant. Det har hänt förut. Vet inte om jag kan förklara vad jag menar, men Skäringer skrev om det på ett bra sätt.
Jag skulle vilja var mer omedelbar. Dela med mig utan att tveka. Öppna upp min gemenskap och låta dom runt om uppleva värme. Generositet är vackert. Bor just nu hos några generösa människor. Det är som att hela veckan är en stor varm kram till vår lilla familj. Ovärderligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar