Jag har en fyra år äldre syster och en fyra år yngre bror. En utomordentligt bra plats i syskonskaran. I mitten. Detta gjorde att jag kunde leka med båda under uppväxten. Ålderskillnaden var ju inte så stor åt något håll. Nu är vi ju vuxna alla tre och leker inte längre ihop. Inte på samma sätt som förr i alla fall. Mina syskon tillhör något av det käraste jag har.
Några saker som båda är bra på och som jag uppskattar:
Sitta länge och äta frukost och prata, prata, prata.
Laga mat.
Fika länge.
Min syster. Starka, vackra syster. Hon har alltid varit en förebild. Jag skrev av hennes önskelista och önskade mig samma saker som henne, fast jag knappt visste vad det var. Fast en konservburk med svamp kände jag till. Det var ju gott att knapra på efter paketöppningen på julafton. Min syster har en fantastisk förmåga att uttrycka sig. Språket är på hennes sida. Hon är vacker, djup, stark, ärlig, vet vad hon vill och går gärna omkring i mjukiskläder. Sen är hon rolig också. Vi kan prata timme ut och timme in.
Min bror. Kloke, mjuke lillebror. Det är så roligt att vara med honom. Han hittar på massa galenskaper, samtidigt som vi kan sitta och äta frukost i all oändlighet och prata om allt möjligt seriöst och flummigt. Vi är inte ovänner länge. Vi kan säga lite sura kommentarer till varann och sen är det bra. Då kan vi dricka kaffe och skratta igen. Min bror är lönnsmart, snäll, passar in överallt, humoristisk och fantasifull. Han ser inte hinder, han ser möjligheter.
Vi bor ju inte grannar tyvärr. Jag och mina syskon. Skulle något hända vet jag dock att dom inte är långt borta. Deras support har jag aldrig tvivlat på. Dom tillhör allt det där som jag älskar att tänka på...
torsdag 25 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Miriam, jag nästan grät - så vackert! Ja visst är syskon bra!
All din kärlek är ömsesidig!
Så fint skrivet!! Men att du skulle "out:a" mina mjukiskläder... ;) Kram Sis
Skicka en kommentar