Jag kan inte formulera mig så jag blir nöjd. Härmar S och citerar något av det vackraste som skrivits.
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner ingen glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Kor 13:1-7)
fredag 19 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var ju helt omöjligt att formulera något annat...
(läses med viss dialekt):
Man ska ge, ge, ge och inte ta, ta, ta
Skicka en kommentar