...är att man kan ha svärföräldrar

Bilden kan tyckas vara missvisande till inläggets rubrik.
Läs hela texten så förstår du sammanhanget. Förhoppningsvis.

Försökte vakna när mannens klocka ringde i gryningen. Kröp ur sängen så inte Aron skulle se mig, ifall han var vaken just då. Jag hade som mål att göra kaffe och ha en liten frukoststund framför datorn innan det var grötdags för sonen. Skulle vilja vara fokuserad idag och hinna massa i lägenheten och då är det bra att jag har stillat mitt surfbehov lite. Nu är det bara en natt kvar här. Har jag skrivit om det tidigare kanske? Att vi ska bo hos mina svärföräldrar tills vi får flytta in i huset? Hur som. Vi flyttar in hos dom imorgon och har då hela helgen (fast mannen jobbar på macken) att städa här i lägenheten utan att ha massa grejer i vägen. Så, det borde vara lugnt även om det känns lite nervöspirr innan allt är klart. Svärföräldrar. Det låter inget fint tycker jag. Men mina är det iallafall. Det är ingen självklarhet att man kan flytta in hos sina svärföräldrar och tycka det känns helt okej. Jag ser det som en förmån att ha goda relationer till dem. Även om jag skriver helt okej. För att bo hemma hos någon annan, hur god relationen än må va, blir ändå tröttsamt i längden. Tycker jag. Sen verkar det som att vi ska bo i husvagn i två veckor när vi ska vara lägerledare i juni. Spännande saker. Ska kolla sonens status nu. Klickar med en bild med ett minne från det här hemmet. Finbesök, finlitenpluttAron, köket, spel, kaffe och glädje.