onsdag 5 november 2014

För en elev

Ett skollov i ryggen. För mig innebar lovet bland annat att förbereda utvecklingssamtal och ägna mig åt mina studier. Läser två universitetskurser i höst. Sitter i det tomma klassrummet och skriver om sociala medier i skolan. Tittar ut genom fönstret. Ser några elever. Och tänker. Att det inte är alla som tycker att lov är det bästa. Som inte njuter av ledigheten. Det finns dom som tycker om skolan. Det finns till och med dom som har skolan som sin räddning. Vid en skolavslutning när vi alla gick som i ett försomrigt lyckorus, tittar en elev på mig och säger "när får vi börja skolan igen?". Vid en skolstart i augusti när dom flesta kommer lite lätt brunbrända och med massa saker att berätta om från det ljuvliga evighetslånga sommarlovet, undrar en elev varför sommarlovet måste vara så långt. Det är både sorgligt och fint. Sitter i klassrummet. Nu med eleverna på plats. Det är ju så det ska vara. Lyssnar på tystnaden som uppstår när eleverna sjunker in i en bok, serietidning eller ljudbok. Och sen det nästan öronbedövande ljudet av prat och skratt när skoldagen slutar och alla ska få på sig x lager ytterkläder. Denna ljudmatta som tillhör mitt älskade jobb. I alla skoldiskussioner som råder vill jag bara säga att det handlar inte om skolan. Det handlar om eleven. Eleven med klumpen i magen. Eleven med glittret i ögonen. Eleven som smyger fram. Eleven som alltid är först. Eleven som vill hem. Eleven som gärna stannar kvar. Skolan är för eleven.
Related Posts with Thumbnails