JAAAAAAAA!

Idag har jag varit fru i fyra år. Fyra år låter lite. På ett vis känns det längre. Det har sannerligen varit fyra innehållsrika år. Men visst kan det kännas så? Som att tiden bara rinner iväg och samtidigt så är det ju en massa saker som händer hela tiden. Både godsaker och skit. Bröllopsfester i all ära. Dom första vakna minutrarna den här bröllopsdagen var vi hela familjen i dubbelsängen. Det kändes fint på något vis. Som att jag inte önskade något annat. Fast om jag ska önska något så är det en lugn frulle med tidningsbläddring. Kanske imorgon. Kram!

Strålar av kärlek

Vad gör man när man går bredvid mannen på en gågata, med adventsbelysning som lyser upp den mörka himlen, utan att ha en barnvagn att styra framför sig? Jo, man går hand i hand med sin man. En barnfri dag i björkarnas stad. Vi hann äta lunch, gå på kafé, köpa julklappar och annat trevligt. Men bäst av allt var ändå, att ha händerna fria så att jag kunde lägga en i min mans hand. Det var ju ändå här hela karusellen började. Att jag och han upptäckte varandra. Valde varandra. Och nu lever med varandra. På en gågata, med adventsbelysning som lyser upp den mörka himlen, känns det nästan för bra för att vara sant. Men det är sant. Hand i hand. Igår, idag, imorgon.

Du ska inte tro det blir viiiinter

Dom snackar om att det kan snöa till helgen. För mig får det gärna dröja ett tag. Aron har i alla fall kört barmarksträning med pulkan idag. Jag har just förlorat mot mannen i det där alfapetsliknande spelet. Mannen kom glad ner till tvättstugan där jag stod och vek tvätt. "Ett under har skett", utbrast han med ett leende bredare än Atlanten. Jag, något sur över förlusten, muttrade tillbaks: "Har du planerat middagen?". Är det inte kärlek så säg?

När vi pratar med varann

Scen 1 Lördag. Frukost. Kvinnan bär på en 6-månaders bebis med nybytt blöja. Mannen sitter och brer en smörgås.

Hon: Nu har jag något positivt att berätta!
Han: Jaha...
Hon: Det var plommon i blöjan!
Han: Jaha!

Förklaring: Den där lille bebisen håller på att lära sig äta vanlig mat. Jag har förresten glömt bort hur kladdigt sånt är! Men titta här. Jag har varit ytterst tveksam till att något hamnat i bebisens mage. Upptäckten i blöjan betydde alltså att något passerat genom den lilla kroppen. Det känns hoppfullt! Ibland ångrar jag att jag inte förde mer dagbok över Arons första tid. Fast det kanske bara skulle kännas mer som stress än stöd.

Scen 2. Framför tv:n. Kvinnan ligger i soffan under en filt. Mannen sitter i en fåtölj.

Hon: Ser du att det är något annorlunda med mitt hår?
Han: (lite för lång tystnad) Ja...har du kammat det?

Förklaring: Jag (läs: kvinnan) skulle på ett efterlängtat frisörbesök i onsdags. Mina fina frisör hade dock ont i foten, så det blev ingen klippning. Men på torsdag, då ni! Igår skulle vi på kalas och jag piffade till håret aningens genom att använda plattången. Så uppskattat var det...

Mycket kärlek i huset

Min vanliga kommentar just nu när någon frågar hur det går för mig att vara hemma med barnen är "det är som lugnt och intensivt på samma gång". För så känns det. Jag hinner dricka kaffe i lugn och ro samtidigt som jag kan fundera över om jag varit på toaletten någon gång under dagen. Fast det kanske är en prioriteringsfråga? I söndags flyttade min syster med dotter och hund in hos i några veckor i väntan på den lägenhet dom ska flytta till i september. Inskolning har varvats med långpromenad, filmer och te, barnskrik, barnskratt och utspillda vattenglas. Jag kan aldrig skriva det nog med gånger vilken rikedom det är för mig att ha syskon. Syskonbarn. Och föräldrar. Dom var här på middag i onsdags. Det tycker jag också är en förmån. Att bo så pass nära varann så man hinner tvärses. En stor grej denna vecka har varit att Aron börjat sova i en vanlig säng. Det vill säga att Aron kan stiga upp när han vill. Det är bra att jag än så länge tycker att ljudet av hans steg är charmigt. Att det liksom spritter till av mysighet inom mig när jag hör honom komma tassande. Imorse klockan 5 väcktes jag av flugsurr. Inte charmigt någonstans. En klok person skulle passa på att sova nu. Själv ska jag lösa lite korsord.

När man känner att man gjort rätt

Igår såg vi en film som var på gränsen till att inte vara min typ av film. Lite för mycket magic power helt enkelt. En scen satte dock igång minnenas arkiv. En kille och en tjej stod utanför tjejens hem. Dom pratade ganska länge och till slut kom den obligatoriska filmkyssen. Då började utebelysningen blinka. Tjejens mamma tyckte att det räckte och ville på detta diskreta vis tala om att dottern skulle gå in. Vad jag har stått många kvällar utanför mitt barndomshem och pratat i timmar. Oftast med någon killkompis. Mamma blinkade aldrig med utebelysningen och några kyssar utdelades inte heller. Men ändå. Jag tänkte på olika killkompisar jag haft genom åren. Som jag varit mer eller mindre kär i. Och sedan tänkte jag på min man. Att jag inte skulle vilja vara gift med någon annan. Gick och la mig. Gladde mig åt att klockan inte ens var 23. Hade nästan somnat när mannen kom till sovrummet. Jag tittade upp ur min dvala och sa lite sömndrucket: Jag skulle inte vilja vara gift med någon annan. Sedan somnade jag. Mannen läste JULA-katalogen.

Är inte detta kärlek?

Följande sms-konversation utspelades alldeles nyss mellan mannen och mig:

Hon: Var är laddaren till skruvdragaren? Jenny ska låna den.

Han: I skåpet.

Hon: Hittar den inte

Han: Ta en högre pall.

Jag hittade den.

En morgon hemma hos oss

Vaknar trött. Då blir jag sur. På mannen vanligtvis. Imorse försökte jag komma på vad jag kunde vara sur på honom för. Just det, sekatören på köksbänken. Vad gör den där? Vän av ordning kanske tycker att jag kunde ta bort den själv om den stör mig så mycket. Men vem har sagt att man är bästis med logiskt tänkande i arla morgonstund? För övrigt känns det vuxet att ha en sekatör. Visst märker ni hur stolt jag är eftersom jag redan nämnt det 3 gånger? Vad göra om man känner sig helt slut, dagen knappt har börjat och mannen har tagit bussen till studieorten? Jo, man testar sina gränser lite mer. Drar igång ett brödbak 30 minuter innan son 1 ska lämnas på förskolan, medan son 2 fortfarande ligger oklädd i sängen och jag själv har på mig nattlinne. Vet ni vad? Allt behöver inte bli kaos. Jag hann klä mig. Son 2 fick ligga i vagnen i pyjamas. Son 1 kom i tid till förskolan. Brödet blev gott. Det enda som inte blev bra var den där sura kommentaren till mannen. Där måste jag bli bättre. Helt klart.

Att gifta sig rikt

Sökte bland bröllopsbilderna för att hitta något passande till inlägget, men kunde inte bestämma mig så det får vara bildlöst. Mannen och jag sa ja till varandra i snöblåsten för några år sedan. På ett vis har det blåst hela tiden sedan vi gifte oss. Från olika håll och på olika sätt. Men vi har, tack och lov, inte blåst ifrån varandra. Vi har haft det ganska lugnt trots allt. Idag firar vi med semlor, bruna bönor och fläsk. Det är inte alla år som bröllopsdagen sammanfaller med fettisdagen! Hurra för oss!