JAAAAAAAA!

Idag har jag varit fru i fyra år. Fyra år låter lite. På ett vis känns det längre. Det har sannerligen varit fyra innehållsrika år. Men visst kan det kännas så? Som att tiden bara rinner iväg och samtidigt så är det ju en massa saker som händer hela tiden. Både godsaker och skit. Bröllopsfester i all ära. Dom första vakna minutrarna den här bröllopsdagen var vi hela familjen i dubbelsängen. Det kändes fint på något vis. Som att jag inte önskade något annat. Fast om jag ska önska något så är det en lugn frulle med tidningsbläddring. Kanske imorgon. Kram!

Hurra!

Klockan 16:36. "Hur ser det ut hos er ikväll? Om vi tar med kaffe å gammalt juldoppa kan vi komma över en stund?" Ja, kom! Vi har suttit och skvallrat som gamla tanter och farbröder och försökt veta vem som är gift med vem och hur många tvillingpar den där familjen egentligen hade. Min fina barndomsvän som vet allt om det mesta dök också upp och kunde bidra med saknade pusselbitar. Medan vi diskuterade bantningskurer, tog vi en kaka till för att fira att Elia föddes för 11 månader sen. Det var så trevligt att jag blev lurad att tro att det var helg. Har nu ställt väckarklockan. Imorgon väntar en ny dag. Hoppas på fler sms i den där stilen! Det är min kopp te!

När är det mysigt?

En kollega berättade en historia ur hennes familjs verklighet. När dom hade dukat upp med godsaker, tv:n visade favoritprogrammet och ledigheten lagt sitt skimmer över det vardagsgrå, då låg barnen i soffan och bråkade. "Sluta bråka, nu ska vi ju ha fredagsmys!" Finn fem fel i den meningen liksom. Vi skrattade åt situationen. Det kan man göra i efterhand. Kollegan berättade sen att dom köpt en ny soffa och att fredagsmyset nu brukade infinna sig. Om det nu beror på soffan eller på att barnen blivit äldre kan man ju undra. Det gäller att hänga med när man lever tillsammans med barn. Fånga guldstunderna. Överleva gnällgråtförtvivlanbajsskrikspott-träsket. Vår fina lördag idag kan beskrivas på olika sätt. På förmiddan hann vi grilla korv ute, åka skoter, åka pulka, skotta snö, kasta oss i snödrivor, sparka (spark) och nästan se solen. Samtidigt hände massa gråtrelaterade saker också som gör att jag som vuxen är på helspänn för att det ska bli så bra som möjligt. Mycket väsen för ingenting känns orättvist att säga. Men det går åt en hel del energi bara för att ta sig ut och grilla en korv. Skickade ett frestande mms från vår grillstund. Frestade med det fina. Gemenskapen, elden och korven. Gråt och skrik gör sig inte så bra på bild. Inte heller i minnet. Därför väljer jag att minnas detta som dagen då Elia i färgsprakande overall gjorde sin entré på snöhyddohögtidens underbaraste plats! Känner glädje över att det ljusa fortfarande dominerar i mitt liv!

Vem har sagt att måndagar behöver vara tråkiga?

Igår tog vi fram två bitar oxfilé ur frysen. Passar bra som måndagsmat tänkte vi. Då visste vi inte hur bra det skulle bli. Måndagen kom. Så även ett mail. Från chefen på ett företag där mannen sökt jobb. Dom ville träffa honom igen, samma eftermiddag. Spänningen steg. Vi fortsatte dock dagen som planerat. Vi var på öppna förskolan. Sedan tog vi en tur till mina farföräldrars stuga mitt ut i skogen. Där allmän väg slutar. Jag fick skärpa mig för att inte drunkna i nostalgins hav. På vägen hem hittade vi ett ställe med massa stenar. Jag skänkte min stensamlande granne en tanke, medan vi fyllde bagageutrymmet i bilen. När vi kom hem åkte mannen till företaget. Han kom tillbaka efter något som kändes som en evighet med ett blöjpaket, två kassar mat och en trainee-plats! Hurra, hurra, hurra! Adjö lata dagar! Välkommen vardag! Ni uppmärksamma läsare kommer kanske ihåg vad som skulle hända mig när mannen fick jobb? Nu hade jag fuskat lite och beställt en ny telefon redan innan. Det lustiga var dock att den kom precis idag. Jag tror inte att allt är slump.

Om det där med att bli gammal

Att finnas till för någon. Att tänka på sig själv. Hur kombinerar man det? Var går gränsen? Det dåliga samvetet kan gnaga inom mig. Gjorde jag tillräckligt? Borde jag göra något mer? Samtidigt ser jag mig själv i spegeln och skippar morgonkaffet för att magen inte är okej. Ibland bryr jag mig inte alls och känner att solen skiner. Ibland borde jag nog göra mer. Ibland borde jag nog känna att jag gjort allt jag kunnat. Jag tycker överlag att man ska vara snäll mot sig själv. Man måste få känna att man är bra och att man duger. Visst kan man en del dagar behöva en spark i baken, men alla dagar behöver man en kram. Min farmor och farfar. I ett nytt skede av livet. På ålderns höst. Jag tycker att en hel del tankar runt åldrandet är jobbiga. Nu strax före sängdags så väljer jag att minnas glädjen i mina barns och min farmors ögon när dom tittade på varann tidigare idag. I det läget var åldern bara en siffra.

Ett annat väldigt bra koncept

Frukost och en ny tidning. I detta fallet senaste numret av Family Living. Dessutom hos mina föräldrar, helpension. Frukostbuffé och barnpassning. Hösten visade sig från sin bästa sida idag. Några goda vänner kom förbi och åt våfflor och mammas fantastiskt goda äppelmos. Mannen i den familjen frågade hur jag mådde. Jag kunde inte komma på en enda krämpa jag hade just då. Solen sken. Jag mådde bra. Mår fortfarande bra. Nu sover snart sönerna och jag ska trycka i mig godis som om imorgon inte fanns. Men imorgon finns fanns den ännu inte syns. Om inte här så ovan där.

Om författaren själv får välja

Idag skulle jag träffa en kompis på ett kafé här i stan och sen skulle vi gå till Kupan. En hel perfekt kombination om du frågar mig. Dessutom anslöt min syster till kaféet som grädden på moset. Eller kanske som jordnöten på jordnötskakan. För det var det jag fikade. Jag stod där vid disken och undrade vad jag skulle välja. Skulle först ta något ur veckans erbjudande, för det tjänar man ju på. Då sa min kloka vän att det du förlorar på, det är ju om du tar något annat än det du vill ha. Därför blev det en jordnötskaka. Så god den var! Helt ljuvlig till en kopp kaffe! Sedan lät jag mig ryckas hän på Kupan. Det finurliga med att shoppa på såna ställen är ju att det knappt kostar något. Förutom tid. Jag och min vän skulle nog kunna tillbringa en hel dag i en sådan här butik. Med lätthet och glädje. Efter shoppingen promenerade jag hem och blev helt salig av alla höstfärger på löven. Så bra det kan vara. Bara så där på en onsdag.

Om hur en tisdag kan bli lite mer

Som ett axplock ur människorna i mitt liv. Hemma hos mig ikväll. Grannar, jobbarkompisar, kyrkpolare, mammagruppsvänninor, bloggvän och min syster. Fika och klädförsäljning. En helt vanlig tisdag. Som inte blev så vanlig, bara för det. Att det kan bli så bra bara av att skicka några sms. Repris tack!

Dagen då Aron inte sov middag

Då fick vi besök av Agnes. Hon håller på med spännande saker just nu. Dessutom hade hon med sig en vaniljlängd. Det är så härligt med människor som förverkligar sina drömmar! Dessutom grymt inspirerande att få vara i deras närhet. Lyckliga jag!

Hur mår du?

Helgen är över. Orken är slut. Tack o lov att jag har en skön säng att sova i. Aron tyckte nog också att helgen tagit ut sin rätt. Eller kanske rättare sagt motorveckans firande som väckte honom på sena kvällen igår. Han somnade kl 18 ikväll. Då passade jag och mannen på att se en film. Kvällen avslutades i källaren. Vi håller på att göra ordning ett gästrum. Väggar har målats och även ett element som vi (läs: svärfar) ska sätta in. Fast det heter väl egentligen radiator. Helgen är över. Men den har varit alldeles underbar. Jag och min väninna har pratat och pratat och pratat. Vi har till och med hunnit fråga varann hur vi mår. På riktigt alltså. Men nu gott folk ska den här kvinnan ta ut kontaktlinserna, borsta tänderna, ta bort mascaran och krypa under täcket. Bara det är en lyx. Imorgon är en ny dag. Jag är ledig även då. Tack hej.

Midsommarblomma

Han härmar vuxenvärlden. Leker. En morgon när jag var inne på toa och gjorde mig iordning, typ borstade tänderna och tog på mascara, så var Aron med. Han tog en tub och körde runt den i ansiktet med tillhörande ljudeffekt. Rakapparat. Sedan tog han en annan liten tub och strök över läpparna. Läppstift. När man är knappt 2 år finns inte begränsningar av vad som är tjejgrejer och killgrejer. Inte i hans värld i alla fall. Han leker det han ser mormor göra. Han leker det han ser morfar göra. Det är rätt befriande. Idag har vi härmat grodorna, gått tipsrunda och hållit varandra i händerna. Glad midsommar!

Det finns ett ljus

Det finns tusen skäl till varför man inte ska bo här. Vinter hela året nästan. Kallt för det mesta. Långt till hjärtepersoner. Långt till det mesta. Det festligaste man kan äta på lokal är pizza och hamburgare. Dåligt kaféutbud. Dåligt utbud överhuvudtaget. Ni kanske har förstått poängen? Det är lätt att tänka tanken: "Vad gör jag här?" Ett vackert skäl till varför man ska bo här fick jag uppleva ikväll. Var på väg hem från en kyrkträff. Yngste sonen sovandes i vagnen. Äldste sonen sovandes hos sin farmor och farfar. Mannen på jobbet. Vilken promenad. Jag njöt. Ljusa sommarkvällar. Oslagbart. Ett vackert skäl till att bo här.

Rik, rikare, rikast

Imorse kom pappa förbi med en tia-lott som jag vunnit genom idogt motionerande. Skrapade den. Vinst! En guldstart på veckan helt enkelt! Några minuter senare ringer en kvinna från försäkringskassan och meddelar att slantar jag väntat på ska sättas in idag. Klockan 07.33 en måndag. Veckan har bara börjat. Hoppas det fortsätter i den här takten! Jag vill bli miljonär!