Det rara med alla hjärtans dag

Som vanligt steg jag upp före övriga familjen idag. När grötarna var kokade och tekoppen stod och drog bakade jag en hjärtlig kladdkaka. Kladdkakan var färdig precis när resten av familjen gjorde entré i köket. Ibland funkar det. Aron hetsåt gröten och slängde blickar mot den hjärtliga kladdkakan. Fast eftersom vi är hälsosamma vänner i det här huset, fick han slänga sina blickar mot Fåret Shaun istället. Kladdkaka blev det till efterrätt*. Vid middagen. Cyklade till jobbet med den tillfredsställelse det ger att hinna det man har tänkt. Hur ofta händer det liksom? På jobbet fick jag och kollegan en alla hjärtans-gåva av en elev. Jag blev varm inombords. Så fint! På tisdagar arbetar jag på fritids. Tittade på alla barn som gjorde olika hjärtliga hälsningar. Barn som just lärt sig skriva. Som plitar ner kärleksförklaringar till sina föräldrar. Kanske måste det till en sån här dag för att vissa kärleksfulla saker ska bli sagda? För att toppa den här rara dagen, ska jag promenera till min syster. Dricka te och försöka lösa så många världsproblem vi bara kan under en dryg timme.

*= Det var någon som hade ätit av kladdkakan under dagen för det mesta var faktiskt slut när det var efterrättsdags. Denne någon hade dock införskaffat fler bakverk, så sockerchocken uteblev inte! Hjärtligt gott!

Om melodifestivalen

Jag är uppvuxen med melodifestivalen. När jag var ung så var det inte insamlingsgalor var och varannan helg på tv. Jag minns faktiskt inte så mycket tv-tittande så här rent spontant. Melodifestivalen. Då dukades det upp med skålar fyllda med chips, ostkrokar, godis och säkert något annat gott. Det var då man åt. Åtminstone minns jag det så. Läskeblask. Och ett program som aldrig tog slut. Jag var trött redan som barn även om min mamma alltid sagt att jag inte behöver så mycket sömn. Det är för övrigt samma mamma som ser sömnen som lösningen på det mesta. Har du ett prov i skolan? Se till att sova ordentligt! Är du sjuk? Se till att sova ordentligt! Jag somnade ofta framför melodifestivalen. Vi hade bäddat med våra täcken framför tv:n. TV:n som satt ihop med en ställning med hjul. Det var annat än plattisarna det! Det fanns ingen fjärrkontroll på den tiden. Inte hemma hos oss iallafall, så vi förbrände 2-3 ostkrokar varje gång vi skulle höja volymen. Jag minns inte att jag drömde om att stå på melodifestivalscenen. Det är väl mer i vuxen ålder. Tänk att få vara programledare! Lät fantasin flyga iväg medan jag borstade tänderna ikväll. Viftade med armen. Levde mig in i rollen. Slungades tillbaka till verkligheten med mitt flottiga hår och nergrötade tröja i samma veva som tandkräm rann nerför kläderna.

Halva halva

Vad är det som äter upp all energi? Varför ligger man död som en pannkaka i soffan vissa kvällar medan man kan halvsitta upp och skala en apelsin andra kvällar? Det kan ju vara så att förkylning är mindre påtaglig den ena kvällen. Eller att det tar mindre på krafterna att leda barn i att färglägga mönster större delen av dagen istället för att hålla ihop en hel klass själv med allt vad det innebär. Eller så är det den här efterlängtade tillställningen. Det vi väntat på. Undrat när det är dags. Och då plötsligt är dagen här. Kommer hem till dukat bord. Röding på menyn. Svärföräldrarna på besök. Mitt bland röding och potatismos säger min svärmor att hon varit på Åhléns idag. "Det är halva rea-priset nu." Jag tittar på klockan. Försöker andas lugnt. Känner en smygande lycka. Jag vet att det inte är årets nobelpristagare i litteratur som tillkännages men utbrister ändock ett tyst "äntligen"! Svärisarna dricker snabbt upp sitt kaffe-på-maten. Jag försöker verka oberörd. Tar med mig äldste sonen, som med facit på hand kanske både borde följt med och borde stannat hemma. Mysigt på något vis ändå att ha med honom. Svettigt på många andra vis. Han somnade fort när vi kom hem sen. Fin bonus! Vi kommer till butiken. Jag får hålla sonens tempo. I behärskad panik springa fram och förhindra att han river ut ett torn av vinglas. Slänger på måfå ner några förpackningar servetter i kundkorgen. Det är ju så billigt! Vi klarade oss utan extra utgifter. Förutom allt jag köpte då. Rean förenar. Träffade en vän som också uttryckte sin förtjusning över detta fenomen. Sms:ade en annan vän och meddelade att stora fyndartiden var igång. Reashopping må ge tillfredsställelse av tillfällig art, men det tillfället fångar jag gärna. Nu ska jag landa med huvudet på kudden. En stor källa till energi. God natt!

Kvällen innan

Jag satt med Aron i knäet på en kudde framför granen i väntan på middagen. Middagen var för övrigt rester från mamma. Halleluja för rester säger jag bara! Vi har julklapparna i en gammal trälåda vid granen. Jag sa till Aron att imorgon är det julafton och då kommer vi att öppna paketen. Han sa, på sitt vis: hurra, hurra, hurra! Det är vad han förknippar med paket, att man säger hurra. Jag log lite, men kom sedan på att han har rätt. Det är ju Jesus födelsedag imorgon. Visst är det lätt att glömma bort bland revbensspjäll, knäck, paketinslagning och alla julhälsningar hit och dit? Vi har fixat massor idag och samtidigt lyckats kombinera det med att ha mysigt tillsammans. Klockan 20 satt vi bänkade framför På spåret. Godsakerna var framdukade. Barnen sov relativt bra. Som en dröm! När På spåret var slut borde jag lagt mig. För allt jag försökt åstadkomma efter det har liksom blivit pannkaka. Eller för att citera mannen när han ringde sin mamma: "Miriam har spårat ur". Då är det bra att komma tillbaka till anledningen till denna högtid. Det viktigaste ha redan hänt. Jesus föddes till vår jord. Då får det bli hur det vill med knäcken. God jul!

ett två tre fyra

Det har varit en mysig helg. Inleddes med julmiddag med mitt jobb. Sedan körde jag och barnen till Änglagård. Vi har druckit kaffe på säng och ätit lussebullar. Sjungit in julen i kapellet. Traskat i snön och lekt med en spark specialdesignad av min pappa. Bakat stompa med mamma. Kunnat några frågor i På spåret. Adventsfikat med farmor och farfar. När mamma bar in trevåningsfatet fyllt med olika sorters kakor, så jublade jag inombords. Aron jublade högt. Körde sedan hem igen. Jag gick på julkonsert med några väninnor och insåg vad praktiskt det är med benvärmare. Nu ska jag och min syster inte ge varann några julklappar, annars skulle hon nog ha fått sig ett par. Fick tipset för ett år sedan, men trög som jag är så har jag inte köpt några förrän nu. På tal om nu. Tekoppen snart uppdrucken. Nu ska jag chockera mig själv och krypa under täcket före kl 22. Sömn är nog det klokaste valet. På ovanvåningen hör jag en förkyld gosse gråta. Får se hur det blir med sömnen...

Till dig som undrar

Fick en fråga varför Aron inte fick ugglan. De vette fåglarna alltså! Grejen var den att han attackerade flera julgranspynt samtidigt. En uggla, en gran, miljarder mobiltelefoner. Det är svårt med val när man är liten. Det är lätt att man som vuxen styr det dit man vill. Klart jag tyckte ugglan var bedårande. Nu blev det en kula som mer ser ut som att min syster har valt den än jag. Det är svårt med val när man stor också. Eller rättare sagt, vuxen. Jag har gift med en som är, i mångt och mycket, betydligt mer beslutsam än jag. Det är skönt. Jag saknade honom idag på stan när jag skulle köpa mockasiner. Jag kunde inte bestämma mig, så det blev inget köp. Jag har stått i timmar på Ikea för att välja duschdraperi. Det är ju faktiskt rent vansinne! Nu har jag lackat naglarna och ska iväg på julfest med jobbet. Jag har en kollega som är som jag i velandet. Nu ska vi trängas vid julbordet och undra vilken sill vi ska välja. Fast jag tar nog lax förresten.

En kul jul

Jag läste på en blogg som länkade till en annan blogg om att dom lät sitt barn välja ett julgranspynt varje år. Det fastnade jag för! Eftersom vi är en ganska ny familj så är det ett ypperligt tillfälle att skapa nya traditioner. Jag tyckte det lät som gulligt. Saker har en tendens att låta så i tanken. Verkligheten är ofta verklig. Jag gick med barnen till Åhléns efter lunch för att Aron skulle få välja sitt pynt. Han somnade i vagnen. Ett nytt försök gjordes när vi skulle till svärföräldrarna på middag. Hela familjen stövlade in(Elia blev buren) på Åhléns strax före middagstid. Aron är 2 år drygt. Han tjöt av lycka. Jag lyfte honom till pyntet. Direkt tog han tag i en fin uggla. För 80 kr. Jag blev lite skärrad av summan även om han gjort ett fint val. Visade honom att det fanns pynt på olika ställen. Han ryckte ner några i snabb takt. Den ömma modern tog diskret av honom dom. Medan jag stod där med massa julgranspynt i mobiltelefonmodell(julgranskulor verkar kunna se ut hur som helst nu för tiden) så tog sig Aron en runda runt i butiken. När han återvände, efter en nätt jakt av modern, hittade Aron en julgranskula. Mannen, som ville få ett avslut, undrade om Aron ville ha den och han svarade på sitt karaktäristiska "jåå". Det blev en kula helt enkelt. En fin. Det finns vissa tveksamheter till den här traditionen. Först kan man ju undra varför man låter en tvååring välja ömtåliga föremål i butik vid middagstid strax före jul. Finn fem fel liksom. Sedan köper man med den här, jämfört med vad som i övrigt hänger i granen, dyra kulan och hänger upp i sitt hem i ett par veckor. I närheten av 2 små lekande barn. Hur länge håller den? Om nu barnen ska få välja julgranspynt varje år så blir det ju ganska många i granen. Med nuvarande barnaskara blir det typ 35 stycken. Vi får kanske ha en alternativ gran i uterummet. Eller i tvättstugan. Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är gullig tanke. Ikväll klädde vi granen. I vår familj klär man granen den 15:e eftersom detta är ett speciellt datum för oss. Aron klädde nedre delen. Det gör att det är ganska tätt med pynt på vissa ställen, medan andra är rätt glest dekorerade. Återstår att se om pyntet justeras eller ej. Granen passar in hos oss. Här är en salig blandning av det ena och det andra. Här är det långt ifrån perfekt. Igår hade jag besök av mammagruppen. Visst är det kul när folk uppmärksammar eller berömmer hur det ser ut här hemma. För jag bryr mig. Och jag tycker det är roligt med inredning. Men ändå så är det något mer än det som jag vill med vårt hem. Det bästa någon sa igår var "det är så lugnt och skönt här". Atmosfär går inte att köpa på Ikea eller kopiera från ett reportage i Sköna hem.

Tipp tapp tipp tapp...

Luciamorgon. Som traditionen bjuder kom svärföräldrarna hit i gryningen med fika. Vi såg luciamorgon ihop. Efter det drog vi iväg till Öppna förskolan där Aron gjorde premiär i luciatåget. Jag stod bakom beredd på att han inte skulle gilla uppmärksamheten. Han verkade dock trivas på scenen. Gjorde rörelser och kostade till slut på sig att dansa lite. Då hör jag bekanta ljud från publiken. Elia sjunger med så gott han kan. Klart han gör det. Han har ju varit med och övat sångerna han med. Luciamorgon. Med föräldraögon har lucia blivit något annat. Det kände jag idag. Lucia är uppvisningens högtid. Små barn kläs ut till olika figurer. Ställs upp på rad och sjunger fina sånger. En del rent banala, andra med djupt existentiella texter. Släkt och vänner sitter med kaffekopp och lussebullar och försöker få ett bra foto i dunklet. Lucia är fikats högtid. Och idag, just nu för oss, känns lucia som en riktig myspys dag. Även om sockernivån är på topp. Dom där små nissarna mig upp över öronen lycklig!

Sonen och kungligheterna 2

Hade laddat för att göra en god repris av det här. I sista stund kom jag ihåg att plocka fram kameran. Då höll Aron på med något helt annat än att kolla på Nobelpartyt. Lite motvilligt ställde han dock upp på fotografering tillsammans med kungligheterna. I övrigt tycker jag det är läckert med kunskap. Prisutdelningen lockade fram tårar hos mig. Två dagar innan han skulle få kanske den största utmärkelsen man kan få, avlider pristagaren. Utan att veta om att det var hans tur att mottaga priset. Undra vilka tankar som åkte genom huvudet på hans fru när hon stod och nickade till ers majestäter, pristagare och mina damer och herrar. Det kan bli försent. Det tänker jag en dag som denna när jag nästan exploderat av surhet här hemma. Var tvungen att avreagera mig genom att dra igång ett bullbak i middagstid. Kvinnan med timing. Att laga mat och baka har tidigare visat sig inte vara det mest ultimata för den här frun. Elia fick vaniljsocker i sin middag. Så då kan vi bocka av det på provsmakningslistan. Tiden du vet att du har är nu. Det är nu du har tid.

Att dra nytta av reklambladen

I fredags hade vi ett litet kräftkalas hemma hos oss. En impulsgrej efter jag att bläddrat igenom reklamhögen tidigare under veckan. Det blev en helkväll i uterummet. Vi fick uppleva pensionärkuvösens fördelar. Vännerna som skulle komma på besök ville gärna bidra till ätandet och hade med sig västerbottenspaj och vinbärspaj. Uppskattat. Själv hade jag svängt ihop en yoghurtpannacotta med rabarberkompott. Och bakat bröd. Och tryckt ut falukorvstjärnor som Aron åt. Något av det mest fantastiska var att en av vännerna hade med sig partyhattar. Jag hade bara skojat om det innan, att han skulle göra sådana och ta med. Han tog skojet på allvar. Sånt är bra ibland. Egentillverkade och, som vi skulle säga inom skolan, individanpassade hattar. Jag fick strössel på min(som Aron sedan åt upp), mannen fick ett visst sorts apple och Aron fick ett flygplan. Sånt där blir jag rörd av. När någon gör något som egentligen inte är nödvändigt, men som ändå gör hela skillnaden. Den här kvällen hamnar lätt på sommarens tio-i-topp. Och till er som gärna hade sett en familjebild med hattarna på säger jag bara tyvärr. Vi bär minnet i våra hjärtan istället. För allas trevnad.

Midsommarblomma

Han härmar vuxenvärlden. Leker. En morgon när jag var inne på toa och gjorde mig iordning, typ borstade tänderna och tog på mascara, så var Aron med. Han tog en tub och körde runt den i ansiktet med tillhörande ljudeffekt. Rakapparat. Sedan tog han en annan liten tub och strök över läpparna. Läppstift. När man är knappt 2 år finns inte begränsningar av vad som är tjejgrejer och killgrejer. Inte i hans värld i alla fall. Han leker det han ser mormor göra. Han leker det han ser morfar göra. Det är rätt befriande. Idag har vi härmat grodorna, gått tipsrunda och hållit varandra i händerna. Glad midsommar!

Stilla veckan på bloggen (sorry sis)

Men inte i verkligheten. Få se nu. I måndags fyllde jag år. Presenten från mannen var en solstol, en baden-baden. Helt perfa eftersom jag antar att sommaren kommer att tillbringas mer på gräsmattan än på stranden. Kanske har jag fel? På tisdagen fortsatte vi att äta tårtor. Bland annat på Arons förskola där det var invigning. På kvällen hade jag besök av Agnes. Natten mot torsdag, eller i gryningen, smög två finingar in i vårt hem och sov några timmar innan vi åt frukost ihop. Sedan blev det påsklunch hos svärföräldrarna innan vi drog till byn där mina föräldrar och farföräldrar bor. Här ska jag och sönerna stanna till i maj. Stället håller nämligen så god service. Påsken är sen i år. Jag har då bara sett fördelar med det. Mindre kläder, mera värme. Mindre slask, mera gräsmatta. Dock lite is kvar för pimpling. Ismete alltså. Vi tar igen den tid magsjukan tog ifrån oss i julas. Det är härligt med familjen som växer (å då snackar jag inte bara våran lilla klick).

Här ligger vi inte på latsidan inte

Nu kanske ni tänker att jag bara är och latar mig hos mina föräldrar. Så fel man kan ha. Jag drar mitt strå till stacken ska ni veta. Mamma har köpt en jättepåse med godis inför påsken. För att det inte ska bli torrt förvaras godispåsen i en burk. Burken är för liten eller så är det påsen som är för stor. Jag hjälper i alla fall till att minska mängden i påsen så att det ska gå att stänga locket på burken. Började igår, men måste fortsätta ikväll. Plikten kallar!