Kvällen innan

Jag satt med Aron i knäet på en kudde framför granen i väntan på middagen. Middagen var för övrigt rester från mamma. Halleluja för rester säger jag bara! Vi har julklapparna i en gammal trälåda vid granen. Jag sa till Aron att imorgon är det julafton och då kommer vi att öppna paketen. Han sa, på sitt vis: hurra, hurra, hurra! Det är vad han förknippar med paket, att man säger hurra. Jag log lite, men kom sedan på att han har rätt. Det är ju Jesus födelsedag imorgon. Visst är det lätt att glömma bort bland revbensspjäll, knäck, paketinslagning och alla julhälsningar hit och dit? Vi har fixat massor idag och samtidigt lyckats kombinera det med att ha mysigt tillsammans. Klockan 20 satt vi bänkade framför På spåret. Godsakerna var framdukade. Barnen sov relativt bra. Som en dröm! När På spåret var slut borde jag lagt mig. För allt jag försökt åstadkomma efter det har liksom blivit pannkaka. Eller för att citera mannen när han ringde sin mamma: "Miriam har spårat ur". Då är det bra att komma tillbaka till anledningen till denna högtid. Det viktigaste ha redan hänt. Jesus föddes till vår jord. Då får det bli hur det vill med knäcken. God jul!