Om det där med att bli gammal

Att finnas till för någon. Att tänka på sig själv. Hur kombinerar man det? Var går gränsen? Det dåliga samvetet kan gnaga inom mig. Gjorde jag tillräckligt? Borde jag göra något mer? Samtidigt ser jag mig själv i spegeln och skippar morgonkaffet för att magen inte är okej. Ibland bryr jag mig inte alls och känner att solen skiner. Ibland borde jag nog göra mer. Ibland borde jag nog känna att jag gjort allt jag kunnat. Jag tycker överlag att man ska vara snäll mot sig själv. Man måste få känna att man är bra och att man duger. Visst kan man en del dagar behöva en spark i baken, men alla dagar behöver man en kram. Min farmor och farfar. I ett nytt skede av livet. På ålderns höst. Jag tycker att en hel del tankar runt åldrandet är jobbiga. Nu strax före sängdags så väljer jag att minnas glädjen i mina barns och min farmors ögon när dom tittade på varann tidigare idag. I det läget var åldern bara en siffra.