Att alltid vara där. Eller var det här?

Nya tidens teknologi öppnar för flexibilitet. Man är inte bunden till telefonsladdens längd eller ens att behöva vara i en särskild byggnad. Du kan alltid vara närvarande. När som helst. Var som helst. Och samtidigt gör det att du kan vara frånvarande. När som helst. Var som helst. Frånvarande i det som sker runt om dig. För du sitter med näsan i den smarta telefonen(eller datorn, ipaden etc) och kollar statusar eller lägger ett 85-poängs ord medan barnen bygger tågbana och säger wow. Du är med dom. Det är fint. Men du är inte med dom. Så hårt är det. Jag tänker på det. Vilken signal jag skickar till mina barn. Ändå är jag så fast. Jag har inte haft min telefon särskilt länge. Trots det känns innehållet så värdefullt. När jag behöver återställa den känns det som att mitt liv rycks bort. Överdrivet ja, men lite skrämmande ändå. Jag fascineras av teknikens framfart. Jag ska inte klaga på den utan titta på mig. Det är ju ändå upp till mig hur jag förhåller mig. Hur jag förvaltar min tid. Som nu till exempel. Dags att lämna datorn och vika tvätt. Jag brukar tänka att jag inte ska bli irriterad om mannen viker lakanen åt ett annat håll än vad jag tycker. För det är sannerligen en baggis. Inte värt att slösa energi på. Jag kommer att sova gott ändå. Oavsett om lakanet är vikt åt den ena eller andra hållet.