Om att inte veta hur

Ibland kan det vara svårt att skriva. När man gärna vill skriva något intressant, men hela ens väsen är uppfylld av en enda sak. Mat- och sovklockan hos krabaten på bilden. Det var nyss som jag gick igenom det där med att sluta amma och börja äta vanlig mat med Aron. Ändå känns det som att jag aldrig varit med om det här förut. Är varje människa unik alltså? Var på Öppna förskolan igår. Det gladde mig att fler mammor ur föräldragruppen såg lite slitna ut och pratade om att barnen sover lite tokigt just nu. Att inte vara ensam är skönt. Även om jag så klart unnar alla att få sova gott. Det brukar ju vara så att det inte börjar regna om man tar med ett paraply. Igår ställde jag fram en pall vid Elias säng och la fram en filt. Vis av förra natten då jag stod böjd vid sängen en dryg timme och förvandlades till en isbit. Vad händer? Jag sover hela natten förutom en nappinsats på 30 sekunder i arla gryning. Engångsföreteelse eller inte. Idag njuter av detta.