Mycket kärlek i huset

Min vanliga kommentar just nu när någon frågar hur det går för mig att vara hemma med barnen är "det är som lugnt och intensivt på samma gång". För så känns det. Jag hinner dricka kaffe i lugn och ro samtidigt som jag kan fundera över om jag varit på toaletten någon gång under dagen. Fast det kanske är en prioriteringsfråga? I söndags flyttade min syster med dotter och hund in hos i några veckor i väntan på den lägenhet dom ska flytta till i september. Inskolning har varvats med långpromenad, filmer och te, barnskrik, barnskratt och utspillda vattenglas. Jag kan aldrig skriva det nog med gånger vilken rikedom det är för mig att ha syskon. Syskonbarn. Och föräldrar. Dom var här på middag i onsdags. Det tycker jag också är en förmån. Att bo så pass nära varann så man hinner tvärses. En stor grej denna vecka har varit att Aron börjat sova i en vanlig säng. Det vill säga att Aron kan stiga upp när han vill. Det är bra att jag än så länge tycker att ljudet av hans steg är charmigt. Att det liksom spritter till av mysighet inom mig när jag hör honom komma tassande. Imorse klockan 5 väcktes jag av flugsurr. Inte charmigt någonstans. En klok person skulle passa på att sova nu. Själv ska jag lösa lite korsord.