Igår var jag med om något skumt. Satt och åt middag hos mina svärföräldrar. Det är inte skumt, utan när jag satt där började jag frysa. Dom andra tyckte det var lite konstigt eftersom inomhustemperaturen var närmare kokpunkten än frost. Typ. Jag blev lite skraj. Tänkte på mitt ärr som inte läkt än. Distriktsköterskan sa att jag skulle vara uppmärksam om jag fick feber. Usch. Åkte hem. Duschade varmt länge, länge. Satt i soffan med massa kläder och filt. Kollade min kroppstemperatur. Mycket över normal. Blä. Tårarna tryckte på bakom ögonlocken. Mannen hämtade telefonen och numret till BB. Ringde dit. Läkaren tyckte jag skulle komma in på kontroll. Så vi åkte dit. Jag blev kontrollerad både här och där. Fick se mitt hjärta slå på ultraljud. Coolt. Allt verkade bra. Tack Gud! Jag hade drabbats av en vanlig åkomma i min situation. Mjölkstockning. Bara pumpa och gå vidare som vi brukar säga.
En fet alvedontablett senare och livet återvände. Skumt att bli så där tvärsjuk med hög feber för att sen bli tvärfrisk. Men, då har jag varit med om det. En erfarenhet rikare.
3 kommentarer:
Skönt att det "bara" var mjölkstockning. Det är klart att man är extra uppmärksam när man har haft ett stort sår på magen. Jag känner igen mig. :)
Min gamla chefs man berättade över en fika för flera år sedan, att han fått agera bröstpump till sin fru när dom fick sina tvillingar... Men ni verkar moderna, ni.
Tur ändå att det gick över!!!
Anna: Jo, man är ju lite skrajsen att något ska gå galet. Känns som det var nog med dramatik ändå!
S: Ja nu för tiden kan man ju bara koppla brösten till datorn så är det kirrat.
Skicka en kommentar