Killen i flyttkaoset och hans pappa

Skåpet med fotoalbum är nu tömt. Delar med mig av dessa bilder för att skapa lite bredd i debatten om vem min son är lik. Annars kan man bara let it be också. Aron är lik sig själv och har säkerligen drag av båda sina föräldrars släkt.

En äldre fru

Han: "Antikrundan är på Nolia i början av september."
Hon: "Jag kanske ska åka dit och se vad jag är värd."

...är att man kan ha svärföräldrar

Bilden kan tyckas vara missvisande till inläggets rubrik.
Läs hela texten så förstår du sammanhanget. Förhoppningsvis.

Försökte vakna när mannens klocka ringde i gryningen. Kröp ur sängen så inte Aron skulle se mig, ifall han var vaken just då. Jag hade som mål att göra kaffe och ha en liten frukoststund framför datorn innan det var grötdags för sonen. Skulle vilja vara fokuserad idag och hinna massa i lägenheten och då är det bra att jag har stillat mitt surfbehov lite. Nu är det bara en natt kvar här. Har jag skrivit om det tidigare kanske? Att vi ska bo hos mina svärföräldrar tills vi får flytta in i huset? Hur som. Vi flyttar in hos dom imorgon och har då hela helgen (fast mannen jobbar på macken) att städa här i lägenheten utan att ha massa grejer i vägen. Så, det borde vara lugnt även om det känns lite nervöspirr innan allt är klart. Svärföräldrar. Det låter inget fint tycker jag. Men mina är det iallafall. Det är ingen självklarhet att man kan flytta in hos sina svärföräldrar och tycka det känns helt okej. Jag ser det som en förmån att ha goda relationer till dem. Även om jag skriver helt okej. För att bo hemma hos någon annan, hur god relationen än må va, blir ändå tröttsamt i längden. Tycker jag. Sen verkar det som att vi ska bo i husvagn i två veckor när vi ska vara lägerledare i juni. Spännande saker. Ska kolla sonens status nu. Klickar med en bild med ett minne från det här hemmet. Finbesök, finlitenpluttAron, köket, spel, kaffe och glädje.

En onsdagsdessert kanske?

Rensar papper och hittade det här receptet som jag gjorde till min födelsedag. Mannen hade fått det av sin kollega. Det är från hennes dotters kokbok. Alltså inget superavancerat bakverk, men ack så gott! Denna kollegan har för övrigt öppnat sitt garage åt oss, så vi kan förvara grejer där. Det finns så mycket snälla människor!

Cheesecake med hallonvågor

125 g smör

250 g digestivekex

1 tsk vaniljsocker

450 g cream cheese

225 g strösocker

300 g färska hallon

60 g florsocker

4 dl vipsgrädde

1. Lägg kexen i en plastpåse. Använd en kavel för att krossa dem till smulor.

2. Smält smöret i en stekpanna. Blanda ner kexsmulorna i smöret och rör om ordentligt.

3. Täck en 20 cm kakform (med löstagbar botten) med plastfolie. Skeda i kexblandningen, pressa den platt med en potatispress och ställ den i kylen.

4. Gör hallonpuré. Koka upp hallonen och florsockret, låt sjuda i 10 minuter. Låt kallna och sila sedan.

5. Blanda cream cheese, strösocker och vaniljsocker. Vispa grädden fluffig och blanda sedan ner den i ostkrämen.

6. Fördela ¾ av ostkrämen över bottnen. Häll sen på ¾ av hallonpurén och rör försiktigt ner hallonpurén i ostkrämen.

7. Bred ut resten av ostkrämen. Häll resten av hallonpurén i raka linjer över cheesecaken. Dra en kniv tvärs över linjerna så att det ser ut som fjädrar.

Ställ cheesecaken i kylskåpet i minst 2 timmar eller över natten.

Tack för hjälpen

En mindre grej struken på att-göra-listan. Fixat ändringar på min rapport, skrivit ut den och nu väntar den i hallen på att postas. Det är spännande att flytta och samtidigt lite vemodigt. Jag har ju tyckt om den här lägenheten. Det har varit mannen och mitt första gemensamma hem. Minnen i varje hörn ungefär. Nu ska vi flytta till ett hus med mer hörn och då borde det ju bli mer minnen också. Eller hur? Har av olika människor blivit erbjuden olika slags hjälp runt flytten. Idag var det två som anmälde sig som frivilliga städerskor. Så lätt det är att säga: "Nä men det är lugnt, vi klarar det." Vi klarar det säkert, men när det nu finns villiga, vänliga själar så kan man slänga duktighetskepsen i källsorteringen, koka kaffe och välkomna hjälpen. Sagt och gjort (eller rättare sagt sms:at och gjort), på torsdag kl 19 trillar en liten städarmé in. Jag står för kaffet, det räcker till dig också.

Ignorerar kreativt

Bilden lånad från Hemnet

Snacka om att börja i fel ände. Sitter och kollar runt på tapeter. Ser vad jag skulle vilja ha i vårt kök. Köket som inte är ett prioriterat område i vårt hus och som inte kommer att vara det första som ändras och renoveras. Men ändå. Det är kul att drömma. Idag har jag varit aktiv. Gått på promenad med lilla familjen, hälsat på Jenny och varit hos svärföräldrarna och ätit middag. Visst har jag berättat att vi snart ska flytta och att det är lite stressigt? Nä, nu får jag göra som Pippi Långstrump och säga till mig själv på skarpen! Det här går inte! Börja packa kvinna!

PS. Några vänner till oss har idag flyttat in i sitt radhus. Grattis till dom! Tack för alla kartonger som lämpligt levererades till vår hall!

Fin, finare, finast

Surfar runt bland bloggar. Mina favoritbloggar. Med fina fotografier på fina saker och med fina kommentarer till. Blir inspirerad av fina hem. Tittar runt i vårt. Ett hav av kartonger. Men också ett hav av kärlek. Jag blir lite rörd när jag tänker på det. Mitt liv är fint. Min familj är fin. Och vi älskar varann. Det är bara att nypa sig i armen och försöka förstå att det här är verkligheten. Min verklighet. Innan vi ber bordsbön (ja, det gör vi hos oss), brukar vi säga något vi är tacksamma eller glada för just den dagen. Dagar då jag är stressad och ofta då i kombination med att jag är en suris eller då vi hållit på och tjafsat om något, så är det inte superlätt att säga en tacksam tanke. Men ack så nyttigt. Varje dag har i sig ett tack. Man måste bara plocka fram det.