Är det CP som gömmer orden?

Åh, vad jag längtar efter orden. Den här oförståelsen som så ofta stör vår harmoniska tillvaro. Ibland när jag känner mig maktlös säger jag åt honom att "du måste ju säga vad du vill". Det är korkat av mig. Hur ska han kunna göra det? Försöker bara uppmana till kommunikation, men tänker samtidigt att jag kanske sabbar den lille människans språkliga självförtroende genom en sådan fras. Jag och mannen delar glatt de små språkliga utvecklingssteg vi upptäcker. Samtidigt pågår en konflikt inom mig. Eller en slags arghet mot något. För att orden inte finns där. Så hör jag lillebror härma mannen när han pratar. Han lyckas bra. Då tänker jag att han kommer börja prata före storebror. Åsså blir jag ledsen inombords för det. Fast i ledsenheten finns en glädje. En slags lättnadens suck. Ibland skulle jag vilja se in i framtiden, men det ligger en djupare tanke med att vi bara får ett ögonblick i sänder. Blåser ut ljusen och kryper under täcket. Vilar i vissheten.