När jag gick högskolan hade vi en uppgift att skriva en dikt. Med min tanke i Jönköpings centrum skrev jag den här dikten på någon minut. Jag minns att jag stod vid det kaklade matbordet i lägenheten på Bymarken med den fantastiska utsikten. Min lägenhetskompis hängde inte riktigt med på mina poetiska utsvävningar(tycker om henne ändå). Läraren gav mig de finaste lovord. "Den har plats för många bottnar", skrev han och tyckte den var färdig för en antologi. Jag tycker detta ögonblicksverk håller än idag. Anser att det hör till ett av guldkornen i min samling. Länge leve den barnsliga spontaniteten! Här kommer den:
Hon gör änglar i snön
för hon vet inte än
att man inte gör så
mitt i parken
mitt i staden
en vanlig tisdag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, jag gillar ju den också!! Flyttstädade för ett tag sedan och hittade just den dikten på en rosa handskriven lapp i en låda. Städningen stannade upp ett tag minsann... Kram Sara
Skicka en kommentar