Du och jag, är vi ett undantag?

Ligger det vackra i undantaget? Tanken slår mig när jag ser alla underbara vinterbilder på Facebook idag. Jag tänker mig att det för tillresande julfirare blir ännu vackrare. För dom som det inte blivit vardagsmat för. Där vyerna kanske inte längre bär samma fascination. Mina föräldrar bor naturskönt vid älven. Nya besökare berömmer utsikten. Bor man där året runt tror jag man måste bestämma sig för att fortsätta se det vackra. Min mamma är föredömlig på det området. Hon förundras fortfarande av sin varjedagsutsikt. Hon var en av dom som delade sina bilder på vackra vyer idag. Igår tjuvstartade vi julen med svärföräldrarna. Vi har haft en mysig helg trots att mannen jobbat emellanåt. Det har varit lugnt. Sista halvtimmen innan han skulle iväg och jobba idag uppstod en stress. Tror den satt hos mig. Vad kort sträckan kan vara från det lugna till puttrande surhet. När mannen åkt till jobbet tänkte jag på det där om det vackra ligger i undantaget. Vi glömmer lätt det vackra som finns nära oss. Alla dagar. Tar för givet. Det gäller att fortsätta förundras över sin varjedagsutsikt. Och känna tacksamhet. Den är en gåva.