En hälsning

Hej min blogg! Du är inte bortglömd, jag vet bara inte hur jag ska förhålla mig till dig just nu. Du har fått mig att förstå hur mycket jag tycker om att skriva. Andras uppmuntrande ord har också hjälpt mig att förstå. Genom dig har jag fått skriva av mig lite av det som bubblar inom mig. Det glada och det ledsamma. Kanske har det sistnämnda behövts mest. Eller är det glädjen jag behöver skriva om så att jag aldrig glömmer? Livet just nu är välfyllt. Jag skulle inte påstå att jag har lite tid. Det jag har lite av är tid med bara mig. Fast har jag inte alltid strävat mot det? Det jag vill säga är att jag inte vet hur det blir med det här. Kanske blir det så att jag skriver här i väntan på det stora författargenombrottet? Tack för att du finns hur som helst!