Kladdkaka för alla slags dagar

På barnmottagningen med yngste sonen i måndags. Läkaren säger att det inte är aktuellt i nuläget med hjärnröntgen. Skönt besked. Ändå klump i magen för att det tidigare varit aktuellt. Att hon blev konfunderad förra besöket. Jag tar upp lite för många gånger exemplet att han sitter framför tv:n och kollar snett. Läkaren säger att han är så liten att han inte behöver se tv. Det vet vi väl alla föräldrar vad förskräckligt bra tv:n ändå är? Fast när man pratar om det ska man säga att det är dåligt. Särskilt med såna som vet. Det ska väl vara en balans med det mesta tänker jag. I samma veva som jag försöker förklara bort tv-tittandet för läkaren, säger sonen hejdå till läkaren. Sedan tittar han på mig och säger "pela äppen". Den meningen översätter jag inte för läkaren. Som fel tillfälle efter tv-förmaningen. Jag vill spela på Ipaden. Går på något vis lättad ut från läkarrummet. Kollar telefonen. Sms från mannen som är med äldre sonen på badhuset. Han ville inte bada. Åsså den där klumpen i magen igen. Och den där irriterande ordbristen. Åker hem med barnen. Bestämmer mig för att fika något som inte klassas som nyttigt. Det är vi väl värda? Kommer hem och möts av Kallas hurtigt glada ansikte från reklambladet. Stör mig på att hon kan vara vältränad och glad. Öppnar kylskåpet och hittar kladdkakerester. Om inte annat så är jag glad.

PS. Sen säger världens bästa psykolog att det är bra att äldste sonen kan säga nej. Lutar mig mot det då.