Till skollunch var det idag köttbullar. Inte mamma Scans perfekt rundade bullar. Lite så där hemmagjort skavankiga. Där och då i matsalens brus av elevernas surr började jag tänka på min mormor. Jag förflyttades till deras kök i kapellet. De många grytorna på bordet. Grytlapparna. Lukterna. Färgerna. Det var nånting med köttbullarna som kastade mig tillbaka i tiden. Jag försökte behålla stunden. Det kändes märkvärdigt fint. Minnen bleknar. Små bitar blir kvar. Skärvor av tiden. Som tillsammans skapar den mosaik som utgör mitt liv. Blundar en stund och tar in barndomsminnet. Kapellet. Köttbullarna. Mormor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar