Vem får handla i matbutiken?

Behövde åka och handla mat i lördags. Mannen jobbade, så det var barnen och jag. Tog lite emot att åka iväg. Ryckte sedan upp mig med tanken att om Familjen Annorlundamamman kan åka och handla med 10 barn, så borde jag åtminstone fixa två barn. Dom är ju inga monster liksom. I butiken försåg barnen sig med varsin liten kundvagn med flagga. Vi tog oss rätt smidigt genom butiken och dom varor vi skulle köpa hamnade i kundvagnarna. Ändå kände jag mig i vägen. De äldre fina paret var ju tvungen att få välja sina avocados ifred. Oj, vad det blev trångt bland mejeriprodukterna när vårt tåg rullade in där. Stackars medelålderskvinnan som gång på gång var tvungen att runda våra vagnar. Man vill ju inte att barnen ska störa. När vi sedan skulle betala utvecklades shoppingen till en fars. Hämtade ett barn och bad honom vänta medan jag hämtade den andre. Väl tillbaka hade den förste styrt iväg med sin vagn. Så upprepades det x antal gånger innan mamman började fördela lösa hot om indraget lördagsgodis. Jag betalade och tittade mig lite nervöst omkring så att barnen inte skulle vara i vägen för någon som skulle packa sina matkassar. Men där hejdade jag mig i tanken. Vad håller jag på med? Vad tycker jag själv? Har inte jag och mina barn lika mycket rätt att ta plats i matbutiken? Vi skulle ju också handla. Vi behövde också välja avocados, plocka lite produkter ur mejerihyllan och fylla våra påsar. Vem ska gå först? Vem får komma in på ett kafé? Tog matkassarna och barnen i handen och lämnade butiken. Oftast kanske det inte är barnen som stör tänkte jag. Det är dom där stora vuxna.