I all hast 34 bast

Igår fyllde jag 34. Förvånad över att tiden går långsamt. Var det inte en halv evighet sen jag fyllde 30? Hur som helst så blev det en varm-i-hjärtat-dag. Först och främst min älskade familj. Många dagar känns det som blod, svett och tårar. Alla dagar känns dock som kärlek. Och att på självaste födelsedagen hinna sitta hela familjen och äta frukost ihop var bästa starten. Anländer till jobbet. Öppnar dörren till arbetsrummet. Tänker av reflex tända taklampan, men då ser jag att kollegorna redan sitter där. På mitt skrivbord står en liten bakelse med ett tänt ljus i. Min kaffekopp är fylld med kaffe. Dom sjunger och jag spricker inombords. Vilken livets förmån att ens väg korsas av så fina människor. I matbutiken träffar jag en vän som var på väg till mig med en blomma. Och som ni vet. Det är inte sakerna det handlar om. Det är dom där tecknen som visar att man är omtyckt. Att någon tänker på en. Att för någon är man viktig. Att höra min systerdotters stämma i telefonsvararen får hjärtat att svämma över. Ikväll var mina föräldrar och svärföräldrar här på middag. Vår familjs största supportrar. Ensam är inte stark. Nu är jag 34 år. Ung och gammal. Med livet nu.