Men hello sommaren!

I helgen har vi haft sommar. Varit ute hela dagarna. Helt plötsligt är det inte bara vi och vårt hus. Vi är omgivna av människor. På något vis blir det mer hemtrevligt tycker jag. Barnen går över till grannbarnen, för självklart är gräset grönare där. Eller iallafall leksakerna roligare. Det blir så naturligt att samtala med grannarna nu när inte stora snöhögar skiljer våra tomter åt. Jag kan sitta i vår utemöbel med en kaffekopp i handen och hojta till grannen som fixar och donar i trädgården.  För det har jag märkt. Att de allra flesta som är ute, de fixar med något. Det är ungefär jag som sitter. Jag gillar också att fixa, men jag gillar lite mer att bara vara. Mannen gillar också att bara vara, men mer att fixa. Efter mittpådagenkaffet föll en gnutta inspiration över mig och jag bestämde mig för att fortsätta måla på gårdshuset. Ett projekt som påbörjades ifjol. Vi kör lite don efter person i den här familjen. Mannen har hand om bostadshuset och jag lilleplutthuset. Men alltså. Vad händer när jag ska dra mitt strå till renoveringsstacken? Självklart ska barnen haka på mig. Den ene sov dock, så han som var vaken fick på sig målarkläder och målade vägg och gräs. Samt skrek emellanåt för att han blev smutsig. Sen vaknade den andre och lyckades i obevakat ögonblick måla på både sin skjorta, sina shorts och stövlar. Han målade även fint på väggen men den detaljen kom i skymundan. Jag tog av honom kläderna och gick in för att skölja upp dom för att få bort färgen. Under tiden städade mannen upp ute efter målningen. I samma veva sker en kissolycka. Sonen grät och mamman tänker att nu gråter jag också. Sammanbrottets minut. Några timmar senare och med en trevlig middag hos goda vänner i bagaget, känner jag mig glad att målningen blev av. Vad gör väl lite färg på kläderna och kiss på golvet? Dessutom är vi omgivna av goda grannar. Och det där med det gröna gräset. Det rår fjärrvärmeledningen för.