Farsdagsfundering

Igår var mannens första farsdag som pappa. Det är ju som stort. I min uppväxtsfamilj har det alltid varit (vad jag kan minnas) tårta, paket och hela balettten. Klart farsdag (och morsdag!!) ska uppmärksammas! Men hur gör man när barnet som ska uppvakta pappsen bara är några veckor gammal och inte riktigt har förmågan att fixa paketet själv? Köpa värsta grejen? Strunta i det? Eller? Jag hade en överläggning i mitt hjärnkontor. Om försäkringskassan har lång handläggningstid, så är det inte i hästväg nära den tid tar för mitt hjärnkontor att fatta beslut. Anyway. Jag kom fram till att jag tycker att farsdag (och morsdag!!) är en dag då barn visar uppskattning för sin far och mor. På något sätt. Ribban får man sätta själv. Jag tycker inte att det är en dag då jag ska fixa överraskning åt min man och vice versa(varje dag får gärna innehålla en överraskning, men ni kanske ser poängen). Men, än så länge är Aron så liten att han behöver lite hjälp på traven. Så en liten gåva såg jag till att mannen, Arons pappa, fick. Och en tårta förstås. Nu är det ju ett bra tag tills det är morsdag, så då lär Aron kunna knåpa ihop något själv. Eventuellt.