När bloggen möter verkligheten

Det är konstigt att tänka att det finns dom som läser här regelbundet. Här där jag skriver av mig och har roligt. Lite som att kliva in i en fantasivärld. Fastän det jag skriver om allt som oftast tillhör verkligheten. Jag vill att du läser. Även om jag ibland låtsas som att bloggen inte finns. Känns som genant. Det är både en tjusning och en läskighet att inte veta vem som läser. För här delar jag utan att veta mottagaren. Du kan vara vem som helst. Idag träffade jag en person som regelbundet läser min blogg. Hon är inte vem som helst. Hon tillhör en av dom finare jag vet. Hennes son tittade på min yngste son i vagnen och sa att "den där känner jag inte igen". Han hade aldrig mött Elia tidigare. Kanske inte så konstigt. Han är ju inte gammal. Fast han har aldrig varit så stor som han är idag. Ni ser ju på bilden att tränar stenhårt. Han må verka soft så här i början, men här kommer det nog bli fart och fläkt och skavsår i öronen!