Den som inga byxor har...

I lördags åkte jag och mannen på bröllop. Mina föräldrar kom hem till oss och tog hand om barnen. Det är vi mycket tacksamma för! Ett trevligt bröllop med massa skratt! Vi bodde på hotell. Det blev sommartid mitt i natten. Jag vaknade i arla gryning och kände lätt stress över att jag inte visste vad klockan var. Hade telefonen automatiskt justerats till sommartid eller ej? Telefonen visade 07:00. Jag ville ju inte missa hotellfrukosten. Som i och för sig var öppen ända till kl. 11. Alla tankar är inte logiska. Vi åt en god frukost och hängde sedan på låset när Biltema (!) öppnade. Införskaffade en cykelvagn. Nu blir det åka av! Sedan gick vi in i klädbutik. Mannen hittade några plagg och gick in i provhytten. Han tyckte väl att smakrådet dröjde, så han ringde mig från hytten. Vi provade kläder. Ratade kläder. Och köpte kläder. Efter det blev det lunch på en av de större snabbmatsrestaurangerna. När vi satt där med vår mat skulle mannen ta fram sin telefon. Den fanns inte. Fickor genomsöktes. Han gick till bilen och kollade. Jag missade nog stundens allvar, för jag satt bara och skrattade. Mannen körde tillbaka till klädbutiken. Jag stannade och åt. Prioriteringar. En kort stund senare kom mannen tillbaka. Han hade hittat telefonen. I ett par byxor som han provade. Som nu hängde fint på sin galge bland andra kläder. Jag skrattar fortfarande.