Halv fem hörde jag av mig till svärmor. Kan vi komma på middag? Efter förskoleturnén runt stan hamnade vi vid dukat bord med nybakta kakor som efterrätt. Elia hade vett att lämna en hjärtlig present till sin farmor. Vår vab-hjälte som aldrig ger upp. Vi har varandra och det är stort. Det för oss självklara är en rikedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar