Killen i flyttkaoset och hans pappa

Skåpet med fotoalbum är nu tömt. Delar med mig av dessa bilder för att skapa lite bredd i debatten om vem min son är lik. Annars kan man bara let it be också. Aron är lik sig själv och har säkerligen drag av båda sina föräldrars släkt.

En äldre fru

Han: "Antikrundan är på Nolia i början av september."
Hon: "Jag kanske ska åka dit och se vad jag är värd."

...är att man kan ha svärföräldrar

Bilden kan tyckas vara missvisande till inläggets rubrik.
Läs hela texten så förstår du sammanhanget. Förhoppningsvis.

Försökte vakna när mannens klocka ringde i gryningen. Kröp ur sängen så inte Aron skulle se mig, ifall han var vaken just då. Jag hade som mål att göra kaffe och ha en liten frukoststund framför datorn innan det var grötdags för sonen. Skulle vilja vara fokuserad idag och hinna massa i lägenheten och då är det bra att jag har stillat mitt surfbehov lite. Nu är det bara en natt kvar här. Har jag skrivit om det tidigare kanske? Att vi ska bo hos mina svärföräldrar tills vi får flytta in i huset? Hur som. Vi flyttar in hos dom imorgon och har då hela helgen (fast mannen jobbar på macken) att städa här i lägenheten utan att ha massa grejer i vägen. Så, det borde vara lugnt även om det känns lite nervöspirr innan allt är klart. Svärföräldrar. Det låter inget fint tycker jag. Men mina är det iallafall. Det är ingen självklarhet att man kan flytta in hos sina svärföräldrar och tycka det känns helt okej. Jag ser det som en förmån att ha goda relationer till dem. Även om jag skriver helt okej. För att bo hemma hos någon annan, hur god relationen än må va, blir ändå tröttsamt i längden. Tycker jag. Sen verkar det som att vi ska bo i husvagn i två veckor när vi ska vara lägerledare i juni. Spännande saker. Ska kolla sonens status nu. Klickar med en bild med ett minne från det här hemmet. Finbesök, finlitenpluttAron, köket, spel, kaffe och glädje.

En onsdagsdessert kanske?

Rensar papper och hittade det här receptet som jag gjorde till min födelsedag. Mannen hade fått det av sin kollega. Det är från hennes dotters kokbok. Alltså inget superavancerat bakverk, men ack så gott! Denna kollegan har för övrigt öppnat sitt garage åt oss, så vi kan förvara grejer där. Det finns så mycket snälla människor!

Cheesecake med hallonvågor

125 g smör

250 g digestivekex

1 tsk vaniljsocker

450 g cream cheese

225 g strösocker

300 g färska hallon

60 g florsocker

4 dl vipsgrädde

1. Lägg kexen i en plastpåse. Använd en kavel för att krossa dem till smulor.

2. Smält smöret i en stekpanna. Blanda ner kexsmulorna i smöret och rör om ordentligt.

3. Täck en 20 cm kakform (med löstagbar botten) med plastfolie. Skeda i kexblandningen, pressa den platt med en potatispress och ställ den i kylen.

4. Gör hallonpuré. Koka upp hallonen och florsockret, låt sjuda i 10 minuter. Låt kallna och sila sedan.

5. Blanda cream cheese, strösocker och vaniljsocker. Vispa grädden fluffig och blanda sedan ner den i ostkrämen.

6. Fördela ¾ av ostkrämen över bottnen. Häll sen på ¾ av hallonpurén och rör försiktigt ner hallonpurén i ostkrämen.

7. Bred ut resten av ostkrämen. Häll resten av hallonpurén i raka linjer över cheesecaken. Dra en kniv tvärs över linjerna så att det ser ut som fjädrar.

Ställ cheesecaken i kylskåpet i minst 2 timmar eller över natten.

Tack för hjälpen

En mindre grej struken på att-göra-listan. Fixat ändringar på min rapport, skrivit ut den och nu väntar den i hallen på att postas. Det är spännande att flytta och samtidigt lite vemodigt. Jag har ju tyckt om den här lägenheten. Det har varit mannen och mitt första gemensamma hem. Minnen i varje hörn ungefär. Nu ska vi flytta till ett hus med mer hörn och då borde det ju bli mer minnen också. Eller hur? Har av olika människor blivit erbjuden olika slags hjälp runt flytten. Idag var det två som anmälde sig som frivilliga städerskor. Så lätt det är att säga: "Nä men det är lugnt, vi klarar det." Vi klarar det säkert, men när det nu finns villiga, vänliga själar så kan man slänga duktighetskepsen i källsorteringen, koka kaffe och välkomna hjälpen. Sagt och gjort (eller rättare sagt sms:at och gjort), på torsdag kl 19 trillar en liten städarmé in. Jag står för kaffet, det räcker till dig också.

Ignorerar kreativt

Bilden lånad från Hemnet

Snacka om att börja i fel ände. Sitter och kollar runt på tapeter. Ser vad jag skulle vilja ha i vårt kök. Köket som inte är ett prioriterat område i vårt hus och som inte kommer att vara det första som ändras och renoveras. Men ändå. Det är kul att drömma. Idag har jag varit aktiv. Gått på promenad med lilla familjen, hälsat på Jenny och varit hos svärföräldrarna och ätit middag. Visst har jag berättat att vi snart ska flytta och att det är lite stressigt? Nä, nu får jag göra som Pippi Långstrump och säga till mig själv på skarpen! Det här går inte! Börja packa kvinna!

PS. Några vänner till oss har idag flyttat in i sitt radhus. Grattis till dom! Tack för alla kartonger som lämpligt levererades till vår hall!

Fin, finare, finast

Surfar runt bland bloggar. Mina favoritbloggar. Med fina fotografier på fina saker och med fina kommentarer till. Blir inspirerad av fina hem. Tittar runt i vårt. Ett hav av kartonger. Men också ett hav av kärlek. Jag blir lite rörd när jag tänker på det. Mitt liv är fint. Min familj är fin. Och vi älskar varann. Det är bara att nypa sig i armen och försöka förstå att det här är verkligheten. Min verklighet. Innan vi ber bordsbön (ja, det gör vi hos oss), brukar vi säga något vi är tacksamma eller glada för just den dagen. Dagar då jag är stressad och ofta då i kombination med att jag är en suris eller då vi hållit på och tjafsat om något, så är det inte superlätt att säga en tacksam tanke. Men ack så nyttigt. Varje dag har i sig ett tack. Man måste bara plocka fram det.

Se snygg ut

För 8 månader sen slets Aron ur min mage. Låter lite drastiskt, men så var det. Jag hade en jättestor mage innan eftersom han var inuti. Sen minskades magen, först för att han plockades ut ur magen och sedan i takt med att mjölk sögs ur mig. Värsta bantningskuren! Den här lilla föda-barn-och-amma-grejen har gjort att jag tappat massa hår. Nu har jag slutat amma. Håret har börjat växa ut. Magen också. Åtgärd kräves. Det är inte roligt med ett magplufs. Och håret sen. Jag har en minilugg under min vanliga lugg. Kanske lite åttiotal. Kanske lite modernt. Eller bara gräsligt fult.

Konvaljen nästa

Vi har köpt hus! Igår skrev vi kontrakt. Har varit lite oklart när inflyttning ska ske, så vi sa till varann (för att inte bli för deppade om det skulle dra ut på tiden) att det kan ju bli hela sommaren som vi får bo kvar i lägenheten. Vi har tre månaders uppsägningstid och vill helst undvika dubbla boendekostnader så långt det är möjligt. För att inte flytta för mycket i tanken började jag fixa lite på balkongen igår. Planterade ut mina små projekt. Idag tog jag fram balkongbordet och vi åt lunch ute. Efter lunch kom en man och tittade på vår lägenhet och sa direkt att han ville ha den och att han är beredd att flytta in 1 juni. Oops! Det är ju snart! Banankartonger fyllde snabbt vår hall. Nu får vi sätta fart! Troligtvis får vi inte tillgång till huset, men förhoppningsvis ett förråd, förrän 1 juli. Det händer grejer! Och roligt är det!

Livet i en flyttkartong

Vi är hemma igen! Världens bästa ställe! Tog flyget till våren och åkte sedan hem till våren. Så funkar det i vårt land. Norr är lite efter. Landade i söndags i björkarnas stad och fick ett varmt mottagande (å då snackar jag både om temperaturen och människorna). Efter middag hos syster åkte vi till min bror och hans fru som var hemma från huvudstaden passande nog. Dom håller på att flytta. Jag satt och tittade på när svägerskan rensade bland kläder och lyckades bli några klädplagg rikare. Lägenheten fylldes mer och mer av banankartonger. Besökte Hallmans lägenhet för sista gången. I slutet av veckan flyttar dom till sitt radhus. Ganska trendigt att flytta alltså. Vi kanske också borde testa det? Vet förresten en trevlig tvåa här i stan som är ledig, hör av dig om du är sugen!

På upptäcksfärd i Skåne (och lite utanför)

Vi har varit både här och där. Runt Sveriges sydligaste spets. Smygehuk. Mat- och fikapaus så långt söderut man kan komma i vårt avlånga land. Ales stenar. Hade tur med vädret. Blå himmel och sol. När vi sedan satte oss ner för att äta lunch kom dimman. Sedan Kivik. Dagen efter Köpenhamn. Tivoli. Fields. KFC. Inte undra på att vi gäspar allihop. Fast roligt har vi haft. Såg Avatar mot min vilja igår. Tyckte den var jättebra. Lite otippat. Mannen hade nog kunnat gissa det. Han vet att jag är lite svårflörtad när det gäller fantasisaker på film, men att jag allt som oftast tycker om det. Snart ska vi ut ur bubblan och in i verkligheten. Kontrakt ska skrivas. Rapporter försvaras och förklaras. Läger ska planeras. Det ska programmeras. Korvar ska säljas. Och Aron då? Han ska väl leva livet troligtvis. Det som han gör bäst.

PS. Om någon är på Tivoli och hittar en brun vante så är det nog Arons. Kom förbi med den så bjuder vi på kaffe!

Sol i blick

I förrgår läste jag klart Skäringers bok. Gillade hennes vardagsskildring. Tänkte på det hon skrev om att ta plats och inte be om ursäkt för sig själv. Att hon slutat delta i sammanhang där hon känner att hon bara får vara med på nåder. Jag drömde om det förra natten. Det var en slags fest. Ett bröllop tror jag. Bröllopet hade något att göra med en som jag är vän med på facebook. En som jag träffade på stan en dag och sa glatt hej till och som besvarade min hälsning något besvärat (jag kan ha analyserat detta fel, men det var min upplevelse iallafall). Jag kanske inte är tillräckligt cool och intressant för henne. På det där bröllopet i drömmen kände jag mig inte riktigt välkommen även fast jag var ditbjuden. Känslan var bekant. Det har hänt förut. Vet inte om jag kan förklara vad jag menar, men Skäringer skrev om det på ett bra sätt.

Jag skulle vilja var mer omedelbar. Dela med mig utan att tveka. Öppna upp min gemenskap och låta dom runt om uppleva värme. Generositet är vackert. Bor just nu hos några generösa människor. Det är som att hela veckan är en stor varm kram till vår lilla familj. Ovärderligt.

På promenad...

Igår tillbringade vi hela dagen i Vellinge. Efter lunch gick vi ner till Vellinge centrum. The place to be. Hittade ett trevligt kafé, vad mer kan man begära? Sedan promenerade vi runt, runt, runt i trevliga bostadsområden och andades in våren. Så fint det är! Både med allt vackert som är på gång att blomma och det här att få vara ledig och vara tillsammans. Vaknade idag av att regnet smattrade på taket. Vi två bortskämda föräldrar vaknade inte riktigt förrän halv nio. Det var då som snörvlisen slog upp sina blå. Har tagit en lugn förmiddag. Läst ut Skäringers bok. Nu väntar Ikea på oss!

En dag i Skåne

Idag gick vi till vänster. Till Vellinge centrum. Syftet var att inhandla palsternackor och blöjor. Efter lunchen gick vi höger. Till bussen. Syftet var att ta oss till Malmö. Vi gick omkring bland fina gamla byggnader och lät solens strålar träffa oss milt i ansiktet. Så många butiker besökte vi inte. Vi gick mest bara runt. Hamnade på ett kafé och lät tiden försvinna ett tag. Påmindes om att vi håller på med en stor investering. Snart dags för beslut. Måste bara bestämma taket. Kvällen har tillbringats med god mat och härlig tv-underhållning. LillAron är inte på topp. Snörvlar och har lite feber. Hoppas att min mammas främsta råd i alla lägen ska göra honom piggare. Sömn. Ska testa det jag med nu.

PS. Bilden är inte från Skåne utan från Arons säng. Min nya bakgrundsbild på datorn. Ville dela med mig av den.

Pilotsonens första flygtur

Det var ju inte riktigt första flygturen. Första gången han var i luften var en helikopterfärd till Umeå när han bara var någon timme gammal. Idag skedde flygturen i ett flygplan under lite lugnare och mer planerade former. Vi hade laddat med banan som han skulle äta när vi lyfte (och sen hade vi flera stycken i reserv om det skulle behövas under resan). Eftersom vi skulle ändå till Skåne blev det två starter och två landningar. Gick ju hur bra som helst. Aron somnade till och med vid sista landningen. Och bananerna fick jag och mannen äta upp. Nu har vi installerat oss hos min faster och hennes familj. Aron har haft sitt första nära möte med en katt. Han hävde upp ett glädjetjut. Imorgon ska vi gå vänster och handla blöjor och sedan till höger och ta bussen. Det blir nog en bra dag.

Imorgon drar vi

Jag och mina bästa vänner tar flyget till våren. Skåne är målet. Eftersom ingen av mina reskamrater har varit där tidigare får jag väl axla guideansvaret. Fast bara tills vi möter min faster. Då får hon och hennes man ta över. Dom är guideproffs. Dags att sova. Resan börjar tidigt. Ska hinna med en lunch i Umeå med mina fina syskon. Har gjort en "glöm inte på söndag"-lista. Lite för mycket som snurrar i huvudet, så jag avlastade hjärnan på det viset. Längst ner står det "att vi har det bra". Det är viktigast att inte glömma imorgon! Blommor finns det gott om ändå.

Höja ribban

Igår var jag på biblioteket för att låna lite kompletterande litteratur till min rapport. Där bland pärmarna såg jag boken som jag trodde att jag lämnat igen och som biblioteket inte trodde att jag lämnat igen. Upprättelse! Bakom mig i stora röda fåtöljer satt ett gäng skräniga tonårsgossar. En liten söt blond tjej kom fram till dem och började prata. En av killarna hade så grymt vidrigt vokabulär att jag nästan var på väg fram. Tjejen berättade att hon varit och ridit på en häst och var så glad för det. Killen drog en förklaring varför tjejer tycker om sånt. Vill inte smutsa ner min blogg med dom ord han använde. Sen bara fortsatte det. Tjejen kommenterade inte det utan pratade vidare om vad hon gjort. Malandet av killen tog aldrig slut. Det var olika grova ord om det kvinnliga könet och sedan började han berätta om sina tarmars verksamhet och doften utav det. Vem bryr sig? Var är humorn i det? Jag tror inte att det handlar om att han är 15 år. Han kunde lika gärna vara 45 år. Jargongen finns i alla åldrar och det STÖR! Respektlöst.

Jag gick till lånedisken och lånade mina böcker. Hämtade ut en bok som jag reserverat. Mia Skäringers. Bibliotekarien log. Undra om tonårskillen läst den?

Utsikt från skrivbordet

Jag skriver på en rapport som ska in i veckan helst. Aron har gett upp. Ligger och filosoferar på golvet och somnar en stund. Inser att det är lika bra att låta mig vara. Bilden är från igår. Det är en annan bild idag. Lunchen närmar sig med stormsteg.

Svart kaffe

Dagens första pass avklarat. Sitter nu med en kopp kaffe. Svart kaffe. Har lånat boken "Kärnfrisk familj" på bibblan. Handlar om en dansk familj som la om sin kost på ett rätt drastiskt vis. Dom har också tittat på vad dom har runt omkring sig. Plastprodukter, tryck på barnens tröjor, schampo, deo och massa annat som är giftigt på olika vis. Googla "kärnfrisk familj" så kan ni läsa mer om ni vill. Det drastiska jag gjorde i helgen var att sluta med mjölk i kaffe och te. Någonting säger mig att min mage uppskattar det. Jag köper inte allt som det står om i den där boken och jag är inte beredd att sluta äta socker exempelvis. Skulle dock önska att jag kunde hejda mig i vissa sammanhang. För jag tycker att middagen är så mycket godare om jag inte proppat i mig lösgodis hela eftermiddagen. Jag skulle vilja bli bättre på att välja ekologiska och närproducerade produkter. Man måste själv sätta ribban. Vad får styra matinköpen? Att det ska vara billigt? Att det ska vara ekologiskt? Att det ska gå snabbt att tillaga? Vissa saker sker av ren automatik. Det kan vara rätt klokt att stanna upp ibland och fundera. Bara man inte stannar för länge.