Barn på vift och barn på väg

Sonen har dragit till mormor och morfar. Åkte buss dit idag och stannar till söndag. Mormor var med på färden. Känns konstigt, tomt och lite skönt. Första gången han inte sover på samma ställe som mig (förutom hans första tre levnadsdygn då vi låg på olika avdelningar). Men helt barnlösa är vi inte. För vet ni vad! I magen gror vår nästa familjemedlem. I slutet av mars tittar nog stjärnskottet fram. Halva tiden har gått. Tacksamhet är ordet!