Så att ni förstår balansen

På onsdagen somnade jag en kortis på soffan med sonen i famnen vid femtiden i väntan på att mannen skulle komma hem. Såg Uppdrag granskning kl åtta, men missade hälften på grund av att jag råkade slumra till. Gick och la mig kl 22. På jobbet hade dom någon förklaring att det hade med fullmånen att göra. Det där med varför jag hade så mycket energi en kväll och noll, noll kvällen efter. Hur som helst var det skönt att jag bakat semlor dagen innan. Dom blev väldigt goda och passade perfekt en kväll som igår. Och idag för den delen.

En bra tisdag

Idag fick jag beröm på jobbet vid två olika tillfällen. Av två olika kollegor. Sånt där riktigt beröm. Sånt där som jag behöver. Min arbetsmotivation är inte på topp. Inte för att det saknas grejer att ta tag i, tvärtom, utan för att det är så kort period jag jobbar det här gången. Lätt att tänka att "snart ska jag ändå vara hemma, det där behöver jag inte bry mig i". Men jag kan inte bete mig som en struts och stoppa huvudet i sanden. Det handlar ju om min arbetsmiljö också, om än för några fjuttiga månader. Så jag försöker vara med och kämpa. Idag såg några det. Dom där orden satt så bra! Kanske satt dom så bra att dom fyllde mig med energi. Ikväll har jag förvånat mig själv. Bakat två sorters matbröd och en laddning semlor. Nu sitter vi, främst mannen, med massa tråkpärmar utspridda över matbordet och försöker organisera vår tillvaro. Välmående är en bra sammanfattning.

Ett foto för dagen

I fredags flyttade vi tillbaks till sovrummet. Mannen fyllde 30 år. I lördags kom mannens chef förbi med en blomma som nu står i sovrumsfönstret. Äntligen en orkidé i mitt hem! Idag började vi skruva ihop spjälsängen. När får man börja förbereda en bebis ankomst? Min erfarenhet säger mig att man ska förbereda när man har lust till det. Har sytt ett madrassöverdrag idag till spjälisen samt ett lakan och tänkt på vad pluttig man är när man är nyfödd. Fast för det mesta har vi bara umgåtts med folk i helgen. Är det kalas så är det. Tårta i dagarna 3! Kameran glömde vi bort. Som vanligt.

Hallå immunförsvar?

Det jag har ägnat början av den här veckan är detta http://www.vk.se/Article.jsp?article=411703&category=387. Vad tror ni hände första dagen sonen skulle vara själv på förskolan? Efter 2 timmar ringer dom därifrån och meddelar att han blivit sjuk. Tror och hoppas att mammas favoritmedicin ska göra underverk - sömn. Jag som sovit en stund med huvudet mot spjälsängen ska nu ta tag i lite kvällsaktiviteter. Imorgon fyller mannen 30! Dags att slänga på sig förklädet och förbereda för fest!

Bilden är från vk.se

15 januari

Årets första semla landade i min mage. Livets första semla landade i Arons. Olika fyllning beroende på person och mogenhet. Vi njöt! Det var en bra helg.

Det jag inte skriver på facebook

Djupa tankar passerade genom min hjärna igår vid sängdags. Tänkte på sådant jag inte skulle skriva som status på facebook. Exempelvis: "... sitter och försöker bajsa." Det känns ju rent sagt osmakligt att skriva så. Jag brukar roa mig med att tänka ut titlar till en eventuell självbiografi. En dag kom den här titeln till mig: "Bajsa med öppen dörr." Inte heller så bekväm kanske, men den skulle handla om att vara förälder. Alla gör det. Nästan ingen pratar om det. Tvåan alltså. Jag vill inte heller att det ska vara ett samtalsämne. För när det kommer till kritan är jag ganska pryd. Och järntabletter kan göra att man blir trögare än annars. Hörde en nioårig tjej på skolan säga "igår pruttade jag hela kvällen." Om några år kommer hon säkert inte att säga så. Vi lär oss vad som är okej eller inte. På gott och ont. Vem bestämmer mallarna? I en bok vi använder i skolan för att träna läsförståelse, kom vi i veckan fram till kapitlet "Djurbajs". Å nej, tänkte vi lärare. Kändes helt fel för den här klassen. Här försöker vi flytta fokus från kiss- och bajseriet och allt som följer i dess spår. Vad göra? Vi bara körde på. Jag presenterade för klassen vad vi skulle jobba med. Någon fnissade. Resten av lektionen var det, i stort sett, knäpptyst och alla arbetade med kapitlet. Ibland är det lika bra att få prata om det. Det naturliga som påverkar oss alla. Oss alla. Du, jag och snyggingen du ser på TV.

Är du tjock eller?

Jullovet är historia och skolvardagen har pågått i nästan en vecka. Vad är det första som kollegorna, på mitt ställe bara dom kvinnliga, snackar om? Jo, hur mycket det ätits under julen. Att "nu blir det inga kakor". Då jag hörde det suckade jag och tyckte det var en dum idé. Min mage ska ju liks bli större nu ändå. Hålla igen på slisket kan jag göra en annan gång. En del bara pratar. En del skakar pulverdrycker. Varför skakar man pulverdrycker när det ser ut som att man skulle behöva dricka grädde? Idag fyllde en av kollegorna 40. En annan kollega skulle baka tårta. Det skojades om att tårtan inte behövde vara så stor eftersom det bara är jag som äter sånt nu. Dagen kom, vi sjöng och hurrade för vår arbetskompis. Hur många åt tårta tror ni? Japp, hela bunten!

Mojängen

Idag besökte en förskollärare vårt hem. Förskolläraren som ska ha hand om inskolningen. Jag var inte hemma, så jag missade det. Det fyller upp mitt huvud mycket nu. Sonen ska börja förskola. Lite av en ny värld samtidigt som det är lite av den värld jag befinner mig i under dagarna. Jag tycker det är kul! Känner ärligt ingen fasa över att han ska börja där. Lite märkligt. Trodde jag skulle känna att det var lite obra. Så det är ju bra att det inte är så. Bara pirrigt. Jag ska vara ledig tre dagar nästa vecka och hänga med sonen på förskolan. Nästa vecka tar vi ett kliv djupare in i vardagen. Mannen börjar pendla igen. Scheman. Matlistor. Busstider. Kanske hälsosamt att smaka verklighet några veckor innan det är dags att lägga jobbnycklarna på hyllan igen. Eller försöka jag övertala mig själv det?

Kalasfynd!

När jag klev upp idag var jag ensam hemma. Det händer nästan aldrig. Skönt på sitt sätt och tråkigt på sitt sätt. Blev dock ingen lång frukoststund. Började rota i en låda med bebiskläder, så tiden sprang iväg. Plikten kallade! Har varit och jobbat på Second Hand idag. Vilket fantastiskt koncept det är! Något annat fantastiskt var att jag hittade två stolar till vårt matbord. En av våra tidigare stolar skulle lagas förra veckan, men gick bara sönder mer och har förvandlats till ved. När mitt arbetspass var slut hämtade jag sonen. Han skrattade när han såg mig. Visst borde det vara ett gott tecken? Nu är vi hemma igen och väntar på mannen som jobbar. Sedan ska vi på dubbelkalas! Härliga lördag, vad jag tycker om dig!

Fredagsmys på Söder

Sonen sover över hos sin farmor och farfar. Han har varit där hela dagen. När mannen hämtade mig från jobbet åkte vi förbi där för att hämta två slipmaskiner. Jag valde att inte gå in för att undvika eventuella tårar. Satt kvar i bilen istället. När ytterdörren öppnades såg jag honom sitta på golvet och leka. Jag fick ont i magen av längtan. Han har det jättebra där och det är jättebra att han och farföräldrarna får sova-över-vana. När det kommer till min son är jag inte så kaxig. Är kanske aldrig det i och för sig. Kaxig eller ej så har jag dock en bra fredagskväll. Jag och mannen har kollat ut en födelsedagslampa, delvis slipat sovrumsgolvet och sett På spåret och ätit massa godsaker. Nu fixar han med något som ska göra det mindre kallt i trappan och jag ska griljera en skinka. Årets spartips borde vara att fira jul i januari. Allt är på rea. För övrigt så är väl julen ända till påska. Eller åtminstone till fastan. Ska du fasta? Det finns mycket skit att rensa ut i livet. Inte bara i kroppen. Värt att fundera över.

Slå ut julen

På nyårsafton slog sonen ner änglaspelet med en innebandyklubba som har elitnivåhistoria. Igår använde han samma tillhygge och slog till adventsljusstaken så att en lampa gick sönder. Försöker han säga något? Ska julgrejerna ner i kartongerna igen kanske? Ja, det är väl dags. Bara det att det är så mysigt med alla bonusljus. Där granen och en adventsstjärna är, har vi inte annars någon bra belysning än. Och vem vill leva i mörker? De vise männen såg ljuset och följde det till stallet. Det var igår fast för massa år sedan. Läste berättelsen för sonen igår medan han somnade. Nu är det dags för mig att bege mig ut i mörkret och gå till jobbet. Jag är inte så peppad, men kanske ska försöka sprida lite ljus när jag liks är där?

Juice och järntablett

Ett vanligt avslut på dagen. Dagen som i och för sig inte varit så vanlig. Vaknade upp i Umeå till ljudet av samtal mellan söta små barn. Aron vaknade också och ville direkt ut till sina polare. Så mysigt att få hälsa på hos dem. Efter diverse shopping åkte vi hem igen. Gjorde först ett matstopp hos svärföräldrarna. Sedan följde dom med oss hem för att fixa belysning i vårt skafferi. Vem har sagt att saker och ting ska vara lätta? Mannens nya talesätt är "för varje rätt blir det något fel". Och vad rimmar på fel och är samtidigt en kusin till mig? Jo, el. För lång förklaring på skafferiproblemet föreslår jag att ni ringer mannen eller kommer förbi här. Nu är klockan järntablettsdags och problemet är löst. Imorgon är det b-dagen. Barnmorska och banken. Jag vill inte att jullovet ska ta slut. Men, när ett lov tar slut får man lov att blicka till nästa lov. Vecka 10.

2011 hoppas jag...

... att jag ska bli tvåbarnsmamma

... att jag ska säga nej till saker så att jag kan säga ja till min familj

... att jag ska förverkliga fler av dom idéer som jag har inom mig

... att jag ska läsa mer

... att jag ska fota lite mer

... att vi fortsätter tycka det är kul att fixa med huset och att trädgården får sig en ansiktslyftning

... att mannen får ett utvecklande jobb

... att glädjebeskeden får vara det som dominerar

Igår kväll när vi la oss pratade vi om våren. Vi längtar båda efter vårt andra barn supermycket. Barnet innebär dock att vi får mindre inkomst. Att leva kostar inte mindre. Vi måste vara sparsamma och utnyttja dom slantar vi har väl. Tungt? Nja, mer utmanande tycker jag. Efter det samtalet sa jag till mannen: "Visst har vi det bra?" och han svarade ja. Så vill jag att det ska vara även i slutet av detta år. Omständigheter till trots. Känslan att vi har det bra och kärleken till varandra. Det bästa och viktigaste.

2010 genom mobilens ögon

Årets städinsats: Killen på bilden dras till städgrejer. Känns lovande!

(Den här bilden skulle egentligen vara sist...)

Årets händelse: Fina Ellen, Arons kusin, föddes i mars och jag fick vara med vid förlossningen. Det finns inte ord för att förklara en sådan upplevelse! Tack för förtroendet!

Årets premiär: Sparklådan. Succé som ni ser!

Årets hit: "Jag vill sjunga om min ryska gumma..."

Årets utlandsresa: En dagstur till Köpenhamn.

Årets djuriska: Arons möte med katterna i Skåne. Obesvarad kärlek tror jag. Dom behöver mer tid ihop helt klart.

Årets bröllop: Hela Sveriges bröllop. Kronprinsessan fick sin prins. Och vi fick en rolig dag med gott tilltugg.

Årets inköp: Vi köpte hus! Äntligen! Fick massa besök under sommaren. När detta kort togs hade vi besök av den här kvinnan och hennes man.

Årets kaffekopp: Häng på Söder i Stockholm. Fick äntligen besöka omtalade Johan&Nyström.

Årets vardag: Den här bilden säger väl allt. Diskmaskinen, kaffebryggaren och Aron är igång. Samt pyjamasen som är på. Mycket som händer och ändå är det lugnt på något vis.