fredag 29 april 2011
Har du krattat?
Jag försöker fota något annat än barnen, men lyckas inte. Inget motiv fångar mitt intresse. Ärligt talat är det inte så vackert ute nu så här i brytningstid. Samtidigt är det så vackert så jag smäller av. Varför är livet alltid så? Ni skulle se min utsikt nu. Nasejårdans(uttalas med överdrivet dialektalt sound)! Umeälvens tindrande vatten. Jag funderar över livet. Vad jag gör och inte gör. Vad jag borde göra. Och inte göra. Jag har det så bra och mår så bra. Jag vet det där att man inte ska stressa upp sig. Det är inte det jag menar. Jag känner för att höja ribban. Vårstäda lite. Dagarnas innehåll. Tankarnas. Frågan är om jag tar mig för det. Eller om jag bara blir sittandes. Det är nog den längsta sträckan. Från tanke till handling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Är det inte det som alltid är det svåraste? Jaget. Förändringen är flyktig och svår att ta på.
/andra halvan
Skicka en kommentar