Dagen grå

Idag var det grått ute. Precis som om det aldrig riktig blev dag utan var smånatt hela tiden. Idag hade jag på mig en grå kofta. Jag kände mig rätt grå inombords också. Liksom utan det där suget. Vi hade inga planer för dagen. Härligt, kanske du tänker. Jobbigt, tänkte jag idag. Inte ens wordfeud funkade på telefonen. Räddningen blev skype-samtal med min bror och hans fru. Det gav både mig och telefonen energi, för helt plötsligt funkade spelet. Jag gick en långpromenad. Handlade och besökte fina frisören. Mitt i allt de grådassiga blev det lite ljusare. Men detta var en grå dag på många vis. Något som däremot var brunt var efterrätten. Klassikern chokladpudding. Verkligen en av mina favoriter när jag var liten. Jag tror det var första gången Aron fick smaka denna nostalgins dessert. Det var en fröjd att titta på hans glada ögon när han slevade i sig puddingen. Lycka! För när allt kommer omkring så fanns allt det viktigaste runt matbordet ikväll. Mannen, den något större lille sonen, den något mindre lille sonen. Dom som ger livet färg.