När man känner att man gjort rätt

Igår såg vi en film som var på gränsen till att inte vara min typ av film. Lite för mycket magic power helt enkelt. En scen satte dock igång minnenas arkiv. En kille och en tjej stod utanför tjejens hem. Dom pratade ganska länge och till slut kom den obligatoriska filmkyssen. Då började utebelysningen blinka. Tjejens mamma tyckte att det räckte och ville på detta diskreta vis tala om att dottern skulle gå in. Vad jag har stått många kvällar utanför mitt barndomshem och pratat i timmar. Oftast med någon killkompis. Mamma blinkade aldrig med utebelysningen och några kyssar utdelades inte heller. Men ändå. Jag tänkte på olika killkompisar jag haft genom åren. Som jag varit mer eller mindre kär i. Och sedan tänkte jag på min man. Att jag inte skulle vilja vara gift med någon annan. Gick och la mig. Gladde mig åt att klockan inte ens var 23. Hade nästan somnat när mannen kom till sovrummet. Jag tittade upp ur min dvala och sa lite sömndrucket: Jag skulle inte vilja vara gift med någon annan. Sedan somnade jag. Mannen läste JULA-katalogen.