Vet inte riktigt var jag slutade sist. I slutet av hösten, gjordes en individuell planering för Aron på barnhabiliteringen. En fråga vi föräldrar väckte då var detta med språket. Förståelsen finns där, men inte förmågan, eller vad du när, att uttrycka ord. Än så länge är Aron så ung så det kan ju handla om att han är sen i utvecklingen bara. Vi har i alla fall fått träffa en logoped vid ett tillfälle och nästa vecka är det dags igen. Logopeden uppmuntrade oss att använda tecken som stöd. Bland annat gjorde vi pärmen ni ser på bilden. Den är fylld med olika bilder och tecken som hör till bilderna. Vi har också planscher och en film med sånger som dom gör tecken till. Jag och mannen är inte direkt superbra på att använda oss av tecken, men dom finns ändå med på ett hörn i vår vardag. Aron har lärt sig (tanken är inte att vi ska lära honom tecken utan att tecknen ska förstärka vårt tal) en serie tecken som han gärna visar upp. Han följde med mig på klädparty ikväll. Mitt när försäljaren presenterade sortimentet, ställer sig Aron bredvid och kör sin teckenuppvisning. Han vill så gärna kommunicera, men han har inte hittat orden än. Även om stegen är små, kan vi ändå se att han utvecklats. Han kan säga "gubbe" nu. Det kommer man långt med.
2 kommentarer:
Åh! Kramen.
Heja lilla gubben! /mf
Skicka en kommentar