Sovit gott?

Ska ta mina inredningstidningar och lägga mig under täcket. Njuter av att barnen somnade i sina sängar ikväll. Hur sedan natten fortlöper är en annan historia. Vi skulle behöva var sitt ljudisolerat bås till barnen. Då kanske dom tidiga morgnarna skulle försvinna. Det blir kanske bättre med tiden. Man säger ju ofta det. Jag läser gamla inlägg i bloggen och ser att jag brukade sova gott, så det låter ju bra. Sover inte som en kratta nu, nej då. Har förmågan att ha lätt för att sova, men även lätt för att vakna när barnen ger sig tillkänna. Och dom ger sig tillkänna rätt mycket. Känner mig som en småbarnsförälder nu. Efter cirka 3 år som mamma. Kanske är dags. Barnen har dock ganska bra snooze-funktion båda två, problemet sitter i, tror jag, att dom "stör" varandra och inte alltid somnar om innan tuppen gal. Lösning på det? Som ni vet så tycker jag om att bli störd av dom här barnen. Det finns alltid en kram till att ge. En till puss på kinden. Ett till gulligt ord. Fast, i ärlighetens namn känns vissa timmar ensam med barnen som en evighetssträcka. Samtidigt som jag ofta vill stanna upp tiden en stund för att bara få vara kvar i det som är nu. En fin lördag börjar ta slut. Många vänner har passerat idag. Mellan besöken passade Aron på att gå över till grannen. Dom har en lekstuga helt i Arons smak. Slut i skallen och full av liv. Så känner jag när jag tar tidningarna under armen och går en trappa upp. Sov gott!