tisdag 23 februari 2010
Minus 36, av vilken anledning?
Hemma igen efter några störtsköna dagar i björkarnas stad. Fast kallt var det. Efter en promenad med Grace såg jag ut som att jag varit på expedition Nordpolen i 4,5 år. Vi har gjort så lite som möjligt och ändå fått mycket gjort. Intressant logik det där. Frukosten är helgens vinnare! En klar favorit! Helgens samtal har kretsat mycket kring förlossning. Inte så konstigt kanske. Snart, snart är det dags! Kom hem igår. Var ute på middag med en som fyllt 40. Trevlig kväll där tiden bara försvann! Vi möttes förresten på BB. Hennes yngste son är två dagar äldre än min lille son. På tal om min lille son. Han ska strax få stiga upp och äta. Tittade just till honom. Han är så söt att jag nästan bryter ihop när jag ser honom. Tacksam för att jag får uppleva detta! Dessutom klarade bilen besiktningen nu på morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
På fredag är det dags för Pärlan...ujuj...håll tummarna!
Men så skööööönt å klara besiktiningen! Kul!
Å, ja man bryter nästan samman när man ser sin(a) skratt(er)! :-)
skatt(er) ska det naturligtvis stå!!
Skratter var ju annars ett roligt ord!
Hoppas Pärlan får visa upp sig från sin finaste sida på fredag!
Grattis till besiktningen!!! Och ja visst, man bryter ju ihop varje gång man ser på honom (Aron alltså, inte SAAB:en). Han är ju alldeles, alldeles, alldeles för söt! Längtar tills jag får träffa honom igen. Kram Moster
Skicka en kommentar