En av de största händelser jag varit med om i mitt liv inträffade igår. Fick äran att vara med när min lilla systerdotter kom till världen. En helt perfekt skapelse. Det första jag såg var hennes fot och jag sa till min syster: "nu börjar jag gråta". Detta mirakel födelsen är. Att det funkar. Skickar ett tack till Honom som jag tror är alltings ursprung. Det kan inte vara en slump.
"Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt."
(Ur Psalm 139)
3 kommentarer:
Nä. Slumpen kan vi verkligen avfärda. Allt är alldeles för stort för att kunna förklaras som slump.
Jag kan tänka mig att du grät när du fick se henne och vara där. Jag grät när jag fick sms:et om lill-tjejen. Men så gråter jag ju också för allt. Allt, allt, allt...
Underbart!
Å, underbara Ellen! Tänk vad en fot kan få en å gråta. Det är så stort, så STORT!
Skicka en kommentar