måndag 8 mars 2010
...är att man får gifta sig
Att det blåser ute idag känns liksom helt rätt. För 2 år sedan, när jag och mannen sa ja till varann, var det i stort sett snöstorm. 2 år. Låter lite, men det känns länge sen. Vi gifte oss utanför Lycksele. Vigseln ute på isen och festen i en församlingsgård intill. Ett ställe som betytt och betyder mycket för oss båda. Dagen innan bröllopsdagen var det en strålande vinterdag. Solen sken. På isen byggdes ett isaltare inför vigseln. Det var ett projekt i sig. Isblock hade frysts ner och sedan fraktats till platsen vi skulle hålla till på. Det var först bara en tokig idé, men den blev verklighet. Ett annat projekt var brudklänningen. Tyget köpte min farbror i Kina. I Australien provade jag klänningar för att se vilken typ jag passade i. Kollade främst in hur det såg ut runt halsen. Letade sedan mönster, men hittade inget som passade. Vad gör man då? Jo, jag ritade en liten skiss till mamma. Till slut var klänningen klar. Egen design och allt. Har kollat igenom alla bröllopsbilder. Så många som var med och kämpade för att göra den där dagen till vad den blev. TACK alla ni som var med och bidrog! Vet att en hel del av er läser denna blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Grattis, grattis! Det var en minnesvärd dag, inte minst tack vare snöstormen - inte så traditionellt med andra ord. /F
grattis till 2 år och dessutom till det nya underverket :-) kraam
Grattis på bröllopsdagen!
Men KRAMEN!! Två år. Det är ju helt sjuuukt. Känns som nyss! Det snöade verkligen från sidan den dagen. Men mysigt var det!
Vilken fantastisk dag det var och allt runt omkring,kramar ifrån mamman (som också är dubbelmormor).
Skicka en kommentar